Spänd väntan på klimattoppmöte

Fortsatt stor oenighet om minskningen av växthusgasutsläppen

Spänningen steg under fredagen vid klimatmötet på Bali, i väntan på ett besked om motsättningarna mellan USA och EU skulle kunna lösas.

Fortfarande är oenigheten stor om de framtida minskningarna av växthusgasutsläppen.

Vissa frågor tycks vara mer eller mindre lösta och kan accepteras av alla. Delegaterna har exempelvis kommit fram till hur avskogningen i tropikerna ska kunna bekämpas.

Men det är fortfarande fastlåst på två punkter: hur framtidsvisionen ska beskrivas och hur i-ländernas respektive u-ländernas ansvar ska utformas.

Enligt Yvo De Boer, generalsekreterare för FN:s klimatkonvention (UNFCCC), är det teoretiskt möjligt att mötet kollapsar, men han tror inte att en sådan utgång är möjlig.

– Pressen på länderna att åstadkomma resultat är för stor för det. Inget land vill bli beskyllt för att ha orsakat kollapsen, säger han.

Delikat balans

Vad gäller framtidsvisionen vill EU ha inskrivet att målet bör vara utsläppsminskningar på 25 till 40 procent fram till 2020, medan USA säger nej till att nämna några siffror – även om USA av allt att döma mjuknat något på slutet.

Den andra helt avgörande frågan är hur man i texten ska ange vilka ansträngningar de olika ländergrupperna ska göra under de kommande åren.

– Det hela handlar om hur man ska beskriva balansen mellan i-länderna och u-länderna. Det innefattar inga siffror i det här skedet, men kräver mycket noggranna formuleringar, säger miljöminister Andreas Carlgren.

Avgörande fråga

– Misslyckas vi här på Bali beror det mer på balansfrågan än något annat. I-länderna måste ta på sig huvudansvaret för utsläppsminskningarna men u-länderna måste också bidra. Hur detta ska uttryckas är inte lätt.

Vid 12-tiden på fredagen, indonesisk tid, presenterade det indonesiska ordförandeskapet ett kompromissförslag till sluttext.

I det nya utkastet stryks förslaget att målet bör vara utsläppsminskningar på 25 till 40 procent. Detta tillmötesgår USA:s krav på att inte nämna några specifika siffror i texten. I stället sägs det att ambitionen bör vara att utsläppsökningarna måste hejdas inom 10 till 15 år.

Symbolfråga

Däremot står det fortfarande att utsläppen minst ska ha halverats efter 2050. Dessutom sägs, precis som tidigare, att den rika världen ska gå i bräschen och ta på sig huvudbördan av utsläppsminskningarna. Här har ordförandeskapet gått mer på EU:s linje.

Det är ännu oklart hur de olika parterna ställer sig till det nya förslaget. För EU har det blivit en symbolfråga att ha med siffrorna 25–40 procent. Men Yvo de Boer påpekar att det nya förslaget egentligen inte skiljer sig från det gamla:

– Om man nämner att minskningen ska vara 50 procent till 2050 och dessutom säger att utsläppsökningen måste hejdas inom 10–15 år, är den oundvikliga konsekvensen av detta minskningar på 25 till 40 procent år 2020, enligt forskarna.

Roland Johansson/TT