Mellin: S-taktiken blev en katastrof

Lena Mellin

helskärm

Omar Mustafas inval i Social­demokraternas styrelse var tänkt som ett taktiskt drag.

Det blev en katastrof.

Bara ett par timmar innan valberedningen skulle presentera förslaget till ny partistyrelse lanserades stockholmaren Omar Mustafa till en av de lediga suppleant­platserna.

Tanken med att välja honom var att han skulle tilltala väljare i stadens mer invandrartäta områden med lågt valdeltagande och hög andel S-röstare.

I hela Stockholms kommun var valdeltagandet i kommunalvalet 2010 knappt 82 procent. 22,6 procent röstade på Socialdemokraterna.

I det invandrartäta valdistriktet Yttre Västerort var valdeltagandet bara 73 procent. Men 36 procent av dem lade sin röst på Socialdemokraterna.

Idén att välja in Omar Mustafa i Socialdemokraternas högsta ledning var det alltså inget fel på.

För att uttrycka sig rakt på sak lät den så här: Vi lyfter fram en kille med hög trovärdighet i grupper som brukar rösta på oss. Det kommer att höja val­deltagandet och därmed gynna oss under super­valåret 2014 med val till Europa­parlamentet, kommun, landsting och riksdag.

Rätt tänkt, men ändå gick det väldigt fel. Bristfällig research gjorde att Socialdemokraterna inte skaffat sig, som de trodde, ett värdefullt vallokomotiv. I stället hade de skaffat sig ett rejält problem.

Diskussionen om Omar Mustafa handlar nämligen inte om vad som helst. Utan om fundamenta i den värld som Socialdemokraterna vill skapa. I det gamla partiprogrammet, som förra veckans kongress lade till handlingarna heter det bland annat så här:

”Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, könssegregation och etniska klyftor, ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och samma värde.”

Omar Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet vars kvinnosyn nu ifrågasätts av en av hans partistyrelsekolleger. Han har twittrat om att Sverige borde skicka stridsplan mot Israel. Han har bjudit in före­trädare med anti­semitiska ståndpunkter till träffar i Islamiska förbundets regi.

Att partiledningen, och sannolikt också den kongress som valde honom till ersättare i parti­styrelsen, togs på sängen är uppenbart.

Först hänvisade partiledningen till sekreteraren i Stockholms arbetarkommun som om det var han som ansvarar för partistyrelsen vilket han självfallet inte gör. Försöket att skylla på någon annan misslyckades dock och snart kom några pliktskyldiga uttalanden för att i går övergå till rent nonsens.

– Jag är på väg hem nu, svarade exempelvis VU-leda­moten Veronica Palm.

Jo, tack. Att vara smart är bra. Men det kan bli dyrt, särskilt om man baserar sin smartness på bristfälliga fakta.

För S-ledningen kommer den här frågan att leva länge. Om de inte han­terar den betydligt bättre än hittills.