Räddades från döden

Carina Bergfeldt

Jörgen, 18: Han ropade ”Kom, jag ska rädda er”

sundvolden. Den kraftige mannen klädd i polisuniform var 20 meter från Jörgen.

– Han ropade ”Kom, jag ska rädda er.”

Jörgen stannade kvar på sitt gömställe. Andra gjorde det inte.

Sedan kom skotten.

Bland ambulanspersonal, präster och poliser står han plötsligt vid infarten till Sundvolden Hotel, som på bara några timmar förvandlats till kriscenter. En 18-årig pojke från Hammar. Barfota, med ett bandage om ena foten. Invirad i en ambulansfilt, en blommig pläd runt kroppen.

– Jag såg när han sköt dem... jag var i matsalen när det började, säger han.

Sprang för livet

Jörgen gjorde som hundratals av sina vänner:

Sprang för livet. Mot vattnet.

– Jag rusade ned till några klippor vid sjön och gömde mig bakom dem.

Han berättar hur han bröt av en gren från ett träd och satt med den över huvudet. Hörde hur mannen, som han beskriver som ”stor, ljus och kraftig” kom allt närmare.

– Till sist var han 20 meter från mig. Han försökte locka fram oss. Ropade ”Kom, jag ska rädda er.”.Men jag stannade kvar bakom klippan.

Andra gjorde det inte. Jörgen såg unga lägerdeltagare, lika gamla som han själv, bli offer för mannen.

18-åringen får tårar i ögonen när han berättar. Han drar filten hårdare runt sin nakna kropp. Sväljer.

”Ville till min familj”

– Jag var så rädd... livrädd. Jag ville bara hem till min familj. Jag tänkte bara att jag skulle överleva, säger han.

Jörgen satt helt stilla i närmare 30 minuter och väntade på en chans att fly.

– Till sist kom en båt åkande och då bara sprang jag ut i vattnet och simmade mot den.

Han kravlade sig upp i båten. Där kom reaktionen.

– Jag började gråta av glädje att jag hade klarat mig.

Många av hans vänner fick tillbringa natten på hotellet vid Utøya. Gråta tillsammans. Prata. Bearbeta.

Men inte Jörgen.

– Nej, jag vill bara hem. Allt jag vill är att krama mina föräldrar.