”Vitt är så vilsamt”

Sussie och Raymond älskar sitt vackra hus

När allt har sin egen historia. Och sann kärlek är nerlagd på varje liten detalj.

Då blir ett hem vackert, mysigt och?… alldeles underbart.

Precis så är det hemma hos Sussie och Raymond Eklund i värmländska Östra Ämtervik.

Det tar nog inte mer än fem minuter innan de säger det – första gången.

– Vi har så mycket idéer. Det finns så mycket vi vill göra.

Då står vi utanför uthuset där hönorna i dag huserar under ett godmodigt kacklande.

Där de flesta skulle se ett vackert men slitet uthus, helt perfekt som hönshus, ser Sussie och Raymond Eklund något helt annat.

Redan rustat

I fantasin har de redan rustat upp uthuset med glas längs med ena fasaden. Målat och fint är det också. Raymond spelar ju i en orkester och måste såklart ha någonstans att spela. Och det här uthuset kan bli en helt underbar festvåning.

Ja, det tar inte lång stund att inse vilken fantastisk glädje och skaparlust som driver Sussie och Raymond. Och att de riktar det mot att bygga om, bygga till samt inreda sitt underbara hus i Östra Ämtervik i värmländska Fryksdalen.

Roligast att hålla på

–?Det roliga är att hålla på, när ett rum väl är färdigt är det inte så roligt längre, säger Sussie med ett stort leende och visar in oss till husets fantastiska punschveranda.

Ett riktigt drömställe där de stora fönstren bjuder in och låter familjen Eklund följa naturens skiftningar. Här är det lika underbart att sitta loja, lugna septemberkvällar som gnistriga, krispiga vintermorgnar eller löftesrika, soliga vårluncher.

– Allt du ser härinne har vi gjort själva. Listverk, bänkar – hela baletten, säger Raymond.

Bådas hobby

Och detta är bara en försmak. Nästan vart man än vänder sig i huset är det paret Eklund som har tänkt, klurat, ritat och sedan byggt. Helt efter eget huvud. Men så är Raymond finsnickare också, och verkar ha en alldeles speciell förmåga att få det precis så som han – och Sussie – vill ha det.

–?Det skulle aldrig gå om inte detta med inredning var ett gemensamt intresse. Då skulle jag, eller Sussie, ha blivit galen för länge sen, säger Raymond.

De gör lika ofta om

Och det är inte annat än att nog hålla med. För det räcker inte med att de inreder, funderar och går minutiöst tillväga. Nej, de gör lika ofta om när någon detalj inte har blivit som de har tänkt sig, eller om de hittar någon möbel som liksom inte passar in i det andra.

Som när det fina biblioteket som Raymond hade gjort väggfasta bokhyllor till plötsligt skulle bli kökskammare.

– Jag var bortrest några dagar när Sussie ringde ’Nu vet jag, biblioteket ska vara en kökskammare. Nu gör jag om’, skrattar Raymond märkbart nöjd över att Sussie inte lät sig hindras av alla mantimmar som låg bakom de självbyggda bokhyllorna.

Eller som sovrummet. Det har de gjort om flera gånger.

– Ja, senast när vi reste runt i Danmark och jag hittade den här tavlan i en affär. Jag kände direkt att den måste vi ha – och den ska hänga i sovrummet. Men i så fall var vi tvungna att tapetsera om. Så då gjorde vi det, berättar Sussie.

Viktigast att de trivs

Att deras vänner suckar och tycker att de kanske borde renovera klart hela huset först, innan de gör om samma rum två gånger, det bryr de sig inte ett dugg om. Det viktiga för Sussie och Raymond är att ha ett hem där de trivs, och som de känner sig harmoniska i.

– Det är därför som vi orkar hålla på. Det här är vår oas i livet, säger Raymond.

Och Sussie fyller i:

– Ja, det kanske låter som om vi inte hinner njuta av vårt hem. Men det gör vi verkligen. Jag går ofta ut på trappen bara för att dra efter andan och njuta. Eller sätter mig i kökskammaren med min kaffekopp och bara är.