”Jag gick omvägar för att slippa ljud”
Publicerad 2012-02-06
700 000 svenskar tål inte höga ljud – så får du hjälp
Hennes största skräck var långtradare och bussar.
Anna-Karin Hällbom, 27, från
Enköping planerade sina promenader för att slippa möta tunga,
bullriga fordon.
– Jag tålde inte ljudet, berättar hon.
Det började när Anna-Karin var 14 år. En dag hörde hon ett pip i högra örat.
– Det bara kom, jag vet inte varför, säger hon.
Ett läkarbesök visade att Anna-Karin hade en mindre hörselnedsättning som förmodligen funnits där sedan födseln.
– Att det pep i öronen var inget stort problem då. Det var mer att jag var lite ljudkänslig under konserter eller i andra miljöer där det spelades hög musik.
Försämrad hörsel
Åren gick och Anna-Karin vande sig vid sin hörselskada. Fram till i våras, då ljuden i öronen plötsligt blev fler. Ett läkarbesök visade att Anna-Karins hörsel hade försämrats.
I samma veva upplevde hon också att ljudkänsligheten ökade – med ens blev det jobbigt att vistas i offentliga miljöer där det var lite stökigare.
– Bara att gå in i en affär blev svårt. Sorlet störde mig och jag oroade mig för att min tinnitus skulle öka, säger Anna-Karin. Särskilt bullret av motorer skrämde henne.
– Jag kan inte riktigt förklara varför, men bussar och långtradare var värst. Till slut undvek jag vägar där jag riskerade att möta tyngre fordon.
Anna-Karin insåg hon att
behövde professionell hjälp att överkomma fobin. Hennes hörselläkare remitterade henne till KBT-behandling vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där fick hon välja mellan internetbehandling och gruppterapi, och valde det senare alternativet.
Gav resultat
– Vi träffades åtta gånger och fick rätt mycket arbete att göra hemma. Det var avslappningsövningar, koncentrationsråd och ljudträning. En stor del var att ifrågasätta och analysera tankar.
– Vi fick ta reda på vilken känsla som skapat oron och stressen och vad den känslan stod för. Ljud som jag tyckte var höga, var de verkligen höga tidigare? Hur gör andra?
Behandlingen gav snabbt resultat.
– Jag har märkt att jag klarar av fler ljud och blir inte längre stressad i affären och restauranger. Nu hinner jag dämpa oron innan den blommar ut, säger hon.
Så vet du om du är drabbad av hyperakusis
Slamrande tallrikar, gnisslande bestick, skriande tunnelbanetåg.
Om oljud får dig att kvida och ta långa omvägar kan du lida av hyperakusis – en fobi som tusentals människor delar.
Håller du för öronen i panik när ambulansen far förbi? Eller kanske till och med flyr till ett tyst rum efteråt för att vila hörseln? I så fall är du långt ifrån unik. Runt 700 000 svenskar lider av rädsla för otäcka ljud.
– I grund och botten ligger en oro att drabbas av hörselskador. Det är naturligt att vilja skydda sig mot det som är obehagligt, säger Linda Jüris, doktorand och leg psykolog, på audiologavdelningen, Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Svåra fall
Ett riktigt problem blir det dock först när vi undviker oväsen som kanske inte är ljuv musik för oss, men ändå tillhör det normala livet – som exempelvis tjutande dammsugare.
– Hur känslig man är varierar. Många med hyperakusis kan inte arbeta, är sjukskrivna och får svårt att behålla sina sociala relationer.
– Det de svåraste fallen jag sett har flyttat ut i skogen och byggt in alla köksapparater!
I många fall är ljudfobin en följd av tinnitus eller en hörselnedsättning. För den som redan är drabbad av en skada kan det ligga nära till hands att använda öronproppar. Det är dock det sämsta du kan göra, eftersom örat blir mer sårbart när det isoleras från normala ljud. Har du dessutom tinnitus blir den ofta sämre av proppar.
– Då stänger man in ljudet i huvudet, så att det blir ännu högre, säger Dan Hasson, psykolog och forskare.
Sex terapitimmar
Effektivaste metoden för att bli kvitt rädslan har visat sig vara KBT, enligt ny forskning. Endast sex timmars terapi under två månader räcker för att minska besvären.
– Enligt preliminära data klarar många av att höra dubbelt så höga ljud efter behandling, säger Linda Jüris.
