Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

”Medicinerna åt upp mig inifrån”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-11-11

Mona, 48, trotsade läkarna och vann över sin reumatism med yoga och pilates

Från rullstol till pilates.

Monas ledgångsreumatism gav henne en rejäl helomvändning i livet.

Både positivt och negativt.

Hon trotsade läkarnas medicinering och tog sin egen väg.

Genom alternativa metoder är hon så gott som frisk i dag.

Tre år efter beskedet mår Mona nu bättre än någonsin. – Jag är otroligt tacksam för allt jag har i dag och jag har lärt mig att tanke, känsla och handling i harmoni med varandra kan åstadkomma mirakel.

När Mona Blomberg, 48, fick domen ledgångsreumatism för tre år sedan, var det mer som en dödsdom än något annat. Från att ha varit den där positiva och extremt aktiva personen kände hon sig plötsligt värdelös.

– Vad skulle jag göra nu. Jag kunde ju inte ens gå på toaletten själv. Vad skulle barnen med en mamma till som inte fungerade, berättar Mona.

Kunde inte lyfta en servett

Läkaren tog flera prover och ställde en massa frågor.

– Sen gick läkaren ut ur rummet och var borta en stund. För att sedan komma in och helt sonika säga: Du har ledgångsreumatism!

– Jag trodde att jag skulle dö när jag fick beskedet. Jag fick reda på att jag måste börja med cellgifter direkt och äta en massa mediciner hela livet. Jag fick kortisonsprutor i händerna och i axlarna. Det gjorde så fruktansvärt ont.

Från att sjukdomen kom smygande under bara några veckor, accelererade den i en rasande fart. Lederna svullnade och Mona blev mer och mer stel. Ett tag kunde hon inte ens lyfta en servett. Att lyfta ett glas och dricka var fullständigt otänkbart under vissa stunder.

Kroppen kändes förgiftad

När det var som värst fick hon åka rullstol för att smärtan i benen och fötterna var helt outhärdlig.

– Det var fruktansvärt. Jag grät många nätter igenom på grund av smärtan. Jag kände att min kropp höll på att gå sönder bit för bit. Ett tag kände jag att det inte ens var värt att leva.

– Läkarna sa att det här är en kronisk sjukdom och den kommer du att få leva med hela livet.

Men efter tre månaders behandling fick Mona nog.

– Läkarna ville hela tiden prova nya mediciner på mig och jag kände att kroppen tog så mycket stryk av alla medikament. Efter ett mycket svårt beslut bestämde jag mig för att sluta med all medicinering. Jag skulle klara det här själv.

Till saken hör att Mona är lite som Pippi Långstrump. Det finns inget som är omöjligt. Allt går bara man vill. Mycket riktigt. Hon tog sin egen väg. Något som läkarna rynkade på näsan åt.

– Jag kände liksom att medicinerna åt upp mig inifrån. Som att jag förgiftade min kropp. Det kändes inte bra. Direkt efter att jag slutade så upphörde bland annat mitt illamående och min yrsel som jag hade konstant tidigare. Jag kände direkt att kroppen mådde bättre utan mediciner.

Testade olika dieter

Hon bestämde sig för att lyssna på sin kropp. Rensa ut alla gifter på naturlig väg och ge kroppen en chans att självläka.

Genom en kvinna som arbetar som natur- och helhetsterapeut fick hon hjälp med bland annat kosten. Hon uteslöt alla mjölkprodukter, sädesslag, kött, fisk, fågel, ägg, socker, alkohol och kaffe. På eget initiativ sökte hon sig också till Vidarkliniken, antroposofernas behandlingshem. Hon testade olika dieter, till exempel en risdiet och en med bara frukt och råkost. Hon åt basmineraler för att få rätt pH-värde i kroppen.

Tränar varje dag

– Det var jättetufft i början. Men jag kunde sakta men säkert se och känna att det hjälpte. Mina provsvar blev avsevärt mycket bättre, men läkarna kunde inte ens glädjas

för min skull utan sa i stället att: Ja ja, proverna visar inte alltid rätt.

I dag, tre år senare ser hennes liv väldigt annorlunda ut. Mona strålar, hon har energi som få och en livsglädje att avundas. Hon har precis avslutat en pilatesklass i värmen på Fuerte Ventura (en ö bland Kanarieöarna) och tar igen sig i solen på stranden. När Mona och sambon Caroline letade resor i höstas föll de direkt för en resa till Fuerte Ventura med Solresor som också erbjöd yoga och pilatesträning varje dag.

– Den resan passade oss perfekt. Jag blev överlycklig att jag skulle få träna pilates och yoga varje dag.

Mona började träna pilates redan hemma för ett par år sedan och kände genast att kroppen reagerade positivt på det.

– Det tar emot ibland och jag får ont. Men samtidigt känner jag ju att det är skönt för kroppen. Jag känner mina begränsningar och slutar när det gör för ont. Bara på några dagar här på resan så känner jag redan att jag är rörligare efter yogan och pilatesklasserna.

Trotsade läkarna

Men smärtan gör sig påmind hela tiden. Mona kan inte göra alla rörelser på träningen. Det värker i händer och fötter. Men inte värre än att hon försöker, gör det hon kan och vilar när hon måste.

– Om jag hade följt läkarnas råd hade jag förmodligen inte suttit här i dag och mått så pass bra, säger hon.

– Jag hade aldrig klarat den här ”resan” själv vare sig mentalt eller ekonomiskt utan Caroline, min pappa och några andra ”änglar” som hjälpte mig.