Här förs jag till ett tidigare liv

Aftonbladets Terri Herrera Eriksson lät sig bli hypnotiserad

I kväll startar reinkarnations- programmet ”Tidigare liv”.

Aftonbladets reporter lät sig motvilligt hypnotiseras och reste tillbaka i tiden på jakt efter sitt förflutna.

Av alla saker jag gjort i tjänsten är det här det konstigaste. Jag ska bli hypnotiserad och förd tillbaka till ett tidigare liv. Helknäppt. Jag har nog med det pågående livet och vill inte ha inblandning från tidigare erfarenheter som magdansös eller Gustav Vasa. Dessutom tror jag inte på själavandring och har svårt att tro att jag kan slappna av så pass att jag går att hypnotisera. Jag gissar att jag kommer att klassas som ett hopplöst fall och skickas hem.

– Släpp prestationerna och analyserandet och berätta bara vad du upplever utan att lägga några värderingar i det, säger hypnoterapeuten Jörgen Sundvall när vi träffas på en liten lånad mottagning i Stockholm.

Jo, tjena. Hur lätt är det?

Jag får lägga mig på en säng med en filt över mig. Både jag och Jörgen sätter på oss hörlurar med mikrofon för att världen utanför ska skärmas av och vi ska höra varandra bättre. I hörlurarna spelas avslappnande musik på låg volym och Jörgen talar med en sövande stämma.

– Ta ett djupt andetag. Se framför dig att du har en ljuspunkt på foten och låt den vandra upp längs med benet. Låt ljuspunkten pendla fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Efter en stund börjar jag mycket riktigt känna mig avspänd. Men hypnotiserad? Inte alls!

– Nu ska du gå genom en tunnel. I slutet av tunneln ser du ett ljus, säger Jörgen. När jag räknar till tre ska du gå mot ljuset. Ett–två–tre.

Jag ser hur en liten eka för mig mot ljuset. Jag är kanske inte så klar i knoppen ändå.

– När du kommit ut på andra sidan ska du titta ner på dina fötter. Vad ser du?

– Träskor, mumlar jag och förvånas över hur grötig och avlägsen min röst låter.

– Vad mer?

– Vita strumpor.

– Var står du?

– Hemma, på ett trägolv.

Plötsligt pirrar det i hela kroppen. Det snurrar och jag är tvungen att ta tag i klaffbordet bakom mig för att inte ramla. Var kom klaffbordet ifrån?

– Jag är full, hör jag mig själv säga.

– Är du ensam? undrar Jörgen.

– Ja, Axel har just gått!

– Är det din man?

– Nej, det är grannen. Han har varit här på lunch och vi drack för mycket.

– Är du kär i honom?

– Nej, men jag har så tråkigt, klagar jag.

Så fortsätter det. Jag leds genom scen för scen som spelas upp i mitt inre. En Anna Enoksson från Nässjö gestaltas, född under 1910-talet. Duktig i skolan, men utan möjligheter att studera vidare. Dumpad av den stora kärleken som drar till Lund. Bitter hemmafru redan vid 25. På 50-talet är jag frånskild och besviken på allt. Livet som aldrig kom igång, dottern som aldrig hälsar på. På 60-talet har jag cancer och dör i förtid. Ett fullkomligt ointressant liv, levt av en människa som föredrar att klaga framför att göra något åt sin livssituation. Så långt bort från magdans och Gustav Vasa man kan komma.

Under hela sessionen finns jag, Terri, vid fullt medvetande och samtidigt lite avlägsen. Jag förvånas över saker som dyker upp i mitt huvud och hur snabbt jag kan svara på alla frågor. Nässjö –var kom det ifrån? Jag har aldrig varit där och vet inte var det ligger. Och vilken jobbig människa Anna Enoksson verkar vara. Hon bara gnäller och tycker synd om sig själv.

När jag/Anna slutligen dör i cancer omgiven av dottern och barnbarnen Sara och Mikael räknar Jörgen Sundvall till fem. Sedan är jag vaken och tillbaka på sängen i mottagningen. Förvånad, förvirrad och rätt road.

Jag får veta att hypnosen har pågått i en och en halv timme. Själv hade jag tippat på tjugo minuter och tror först att Jörgen ljuger – ända tills jag tittar på klockan.

– Vad duktig du var, säger Jörgen. Du fick namn och tydliga bilder redan vid första försöket. Det är rätt ovanligt. Ska du försöka ta reda på om Anna Enoksson har funnits? Hennes barnbarn måste finnas kvar i livet.

Men där går gränsen för min experimentlusta. Själavandring eller bara bilder ur mitt undermedvetna. Det kvittar. För mig är det stort nog att ha blivit hypnotiserad.

Det kommer att ta tid att smälta att något så ospektakulärt som ett hemmafruliv i Nässjö ligger och skvalpar i mitt undermedvetna.

Fakta: Hypnos

Läs också

Terri Herrera Eriksson