Österberg har noll karisma
Jonas Morian om veckans debatt
Mona Sahlin har alltid varit en politiker som väckt starka känslor. Många har verkligen gillat henne, andra har tyckt illa om henne. Detta har varit Sahlins styrka såväl som hennes svaghet.
Det är förstås bra för en politiker, i synnerhet om man vill leda en regering, att många sympatiserar med en. Samtidigt är det inte fel att ha uttalade motståndare. Det skapar dynamik i det politiska samtalet. Problemet i Sahlins fall var att antipatierna emot henne var för starka. Under den senaste valrörelsen visade mätning efter mätning att förtroendet för henne var hopplöst lågt, i synnerhet i jämförelse med den hon utmanade, sittande statsminister Fredrik Reinfeldt.
Därför är karisma och kommunikativ förmåga nyckelegenskaper för den som vill vända den nedåtgående trenden för socialdemokratin. Och inget tyder tyvärr på att den person som verkar ligga bäst till att axla uppdraget, Sven-Erik Österberg, besitter dessa egenskaper.
Det mest generösa som verkar kunna sägas om Österberg är att han inte splittrar partiet. Faktum är att han inte sticker ut alls. Ingen tycks kunna nämna någon fråga han brinner för, mer än stabila statsfinanser och att människor ska ha jobb. Inget ont i det, men det engagerar inte. Varken positivt eller negativt.
Socialdemokratin måste tänka annorlunda och våga utmana, såväl politiskt som i valet av sin främsta företrädare. Det handlar inte om att gå till höger eller vänster. Det handlar om att ha en egen politik som är ett tydligt alternativ till den nuvarande. Och en partiledare som visar entusiasm för det hon eller han säger. Annars riskerar (s) att efter ytterligare ett förlustval 2014 än en gång behöva leta efter en ny ordförande.