Mattias Svensson: Blåbären är bekymret
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-06-12
Fredrik Reinfeldt var i storform i riksdagens partiledardebatt inför sommaruppehållet. Pedagogiskt och i detalj redogjorde han för de reformer och den ordning man arbetar med för att minska trösklarna in på arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar och andra utsatta grupper: Gradvis sänkta skatter, kunskaper i fokus för skolan och riktade åtgärder. Ett gnetande med detaljer, därför att de detaljerna i människors liv gör skillnaden mellan jobb, bostad och oberoende, eller inte. Nya förslag värks och räknas nu fram i de arbetsgrupper som resulterade av korvgrillningen i Maramö.
När Socialdemokraternas Mikael Damberg talade bekymrat om inkomstskillnader i en OECD-rapport gav statsministern svar på tal. Orsaken är att busschaufförer och sjuksköterskor får det bättre ställt, mer i plånboken.
Åsa Romson försökte lyfta klimatutmaningen och det ska hon ha heder av, men återigen gavs klara besked av Reinfeldt. Den globala uppvärmningen möts inte med kvartalspolitik, utan med långsiktiga mål och stabila villkor för prissättning av utsläpp. Sverige är och ska fortsätta vara ledande.
Och Miljöpartiet har här sina egna problem. Romson talade om satsningar på forskning och ny grön teknik. En sådan satsning finns i Linköping med planer på att utveckla höghusodling av grödor, anpassat för en urbaniserad framtid. Den är Miljöpartiet lokalt emot. Nej till ny teknik är viktigare än framtida jobb och miljövinster. På samma sätt led Romson tydligt av att behöva försvara kongressbesluten om kortare arbetstid, vinstförbud i välfärden och höjd arbetsgivaravgift.
För Jimmie Åkesson verkar det inte finnas några miljöproblem, inga pedagogiska utmaningar i skolan, inga jobbutmaningar. Det enda han pratade om var några kravallnätter i en Stockholmsförort, utan att föreslå några lösningar.
Våren har varit en prövning för många partier. Centern och Miljöpartiet har skakats av sina kongresser med tydliga vänstersvängar som sakpolitiska resultat. Miljöpartiet framstår allt mer som ett stödparti åt Socialdemokraterna. Centern allt mer ensidigt som ett parti för landsbygdens intressen. Tryggare roller, men mindre bredd. Två allt tydligare alternativ har utkristalliserats: Alliansen mot två eller tre rödgröna.
Men hur många allianspartier finns i riksdagen efter valet 2014? Centern och Kristdemokraterna ligger under fyraprocentsspärren och varken Annie Lööf eller Göran Hägglund lyfte i debatten. I det ljuset kan till och med Fredrik Reinfeldts och Jan Björklunds goda debattinsatser vara ett problem.
Mattias Svensson