Mattias Svensson: Alliansen har fått en värdig motståndare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-04-04
Det har talats om ersättningar på uppemot 70 000 kronor för att skriva tal åt Stefan Löfven. Hans linjetal på kongressen visar att det är väl värda pengar.
Socialdemokratins ledare rör sig världsvant på traditionellt borgerliga områden. Han talade om företagande, konkurrenskraft och ordning och reda i statsfinanserna. Noga med att få in att den socialdemokratiska familjen inte är missunnsam mot någon det har gått bra för. Han talade om skola och kunskaper, lika noga här med att få in att duktiga elever måste få springa före. Lägg till detta en utrikespolitik grundad i mänskliga rättigheter och handel – ett betydelsefullt brott med Olof Palmelinjens förståelse för revolutionära diktatorer – och det är tydligt att Alliansen har fått en värdig motståndare.
Det har klagats på likheter i politiken, men om den likheten tar sig uttryck i en tävlan om att värna företagsklimat, utbildning och framtidstro ser jag fram emot valet 2014.
Att tala väl och vackert om goda mål och avsikter är Stefan Löfvens paradgren. Frågan kvarstår dock vilka förslag som ska få bukt med okunskap och arbetslöshet. Förskolan är bra till mycket, men om den var svaret på lärandets grunder skulle svenska elever redan nå allt bättre resultat. Senast en socialdemokratisk regering satte ambitiösa mål för att få ner arbetslöshetssiffran blev svaret arbetsmarknadsåtgärder och förtidspensionering av arbetsföra.
Talet om Sverige som en familj visar också på socialdemokratins klassiska bockfot: Avvikare tolereras inte. Löfvens version av global solidaritet går ut på att resten av världen ska få svenska kollektivavtal. Varje svensk utlovas hjälp på vägen ut i världen, men bara den väg som Socialdemokraterna stakat ut. Kritiken av ”tvångprivatiseringar” betyder i praktiken att människors frihet att själva välja äldreboende, skola eller vårdcentral tar stopp redan vid kommungränsen. Stefan Löfven talar vackert om globala ambitioner, men i slutänden är hans värld inte större än det svenska socialdemokratiska partiet.
Mattias Svensson