Vad är klotgrillen för jävla uppfinning?
Martin Ezpeleta: Det går inte att grilla i Sverige
Man brukar säga att svenskar saknar humor. Det tycker inte jag är rättvist.
Bara människor med mycket humor kan rulla ut en klotgrill, dränka kolbriketterna i så mycket tändvätska att köttet smakar bensinmack, dra på sig ett förkläde, slänga på en stek som marinerats så länge så att man inte märker om man äter kalv eller hund – och kalla det för att grilla! Ha ha ha!
Nu är grillsäsongen igång igen och humorn fräser i varje trädgård. Stå-upp-komiker med grillspadar drar marinerade vitsar i solnedgången. Herregud! Vilka fjantar!
I helgen var jag inbjuden till en släktgård i Värmland. Ett tjugotal syskon och kusiner träffades för att renovera fönster på sitt två hundra år gamla släkthus. En familjär arbetshelg och jag var inbjuden. Inte för att lägga fönsterkitt, utan för att sköta grillen. Förväntningarna var höga. En argentinsk grillmästare...
Hade det varit en lektion i bilkörning hade förmodligen argentinsk närvaro inte väckt så stor förväntan. Inte heller om det gällt en kurs i organisation och bokföring.
Men nu gällde det asado, det enda förutom sexualdriften som vi argentinare verkligen kan vara stolta över. Och visst kände jag pressen. Så jag hade tagit en omväg förbi Tjurskallen, en värmländsk kötthandlare med, i svenska mått mätt, förstklassigt kött. Jag hade valt ut köttet med självklar omsorg: jag var på väg att gifta bort sina smaklökar.
Tre feta, stora stycken som skulle räcka till tjugo personer.
Jag hade inte snålat – jag la mig mitt emellan det halvkilo kött per capita man beräknar i Argentina och det svälthekto som den värmländska kötthandlaren rekommenderade.
Jag hade fått fullständig frihet. ”Grilla argentinskt” var den enda uppmaningen.
Så jag hoppade såklart över den förbannade marinaden.
Och tittade på det enbart saltade köttet. Nöjd. Ett tag trodde jag verkligen att det skulle gå att grilla de där stora köttstyckena à la Argentina. Jag lurade mig själv.
För sanningen är att det går inte att grilla i Sverige. Och då syftar jag inte på att köttet är så hårt att man måste använda kaustiksoda för att mjuka upp det. Inte heller på den svenska kärleken till vidriga marinader (”Åh, jag gjorde i ordning en underbar marinad med honung, getost, dijonsenap, mynta, vitlök, tryffelolja och chokladkaka!”). Nej, det som verkligen omöjliggör en riktig grillning är de förbannade klotgrillarna!
Min kortvariga illusion om en argentinsk asado grusades när jag såg klotgrillen rullas fram. En blandning mellan en stekpanna och en rullator. Vad är det för en jävla uppfinning!?
Jag ska avslöja en liten grillhemlighet, som alla fåntrattar till kändiskockar, självutnämnda grillmästare och andra falska profeter aldrig förstått. Grillningen är en romantisk relation mellan elden och köttet. En halvtimme lång förförelseakt, där elden ömsom slickar, ömsom andas på köttet. Gott kött har blivit förfört.
I Argentina grillar man stora stycken, inte ”biffar” som man ofta tror i Sverige. Det kräver tålamod, men resultatet är magiskt. Köttet blir saftigare, mörare och har behållit alla sina ursprungliga smakegenskaper.
Att skära köttet i tunna skivor innan man grillar är en av asadons kapitalsynder.
Men i Sverige är det oundvikligt! Med en svensk klotgrill full med briketter är det omöjligt att reglera värmen, du kan inte skyffla undan glöd eller tillsätta mer. Du får en konstant, hög värme som inte tillåter att grilla annat än kotletter och varmkorv.
Det finns ingen förförelse. Bara en snabb och klumpig framfusighet. Som ett ragg på Finlandsfärjan.
Jävla skit. Tänkte jag när jag såg hur mina stora köttstycken började brinna på grillen och jag i panik fick skära upp dem i biffar. Där stod jag barbröstad i den värmländska solnedgången och kände mig inte längre som en argentinsk grillmästare, utan som en våldsam styckmördare. Fy fan.
Nä, det finns inga förutsättningar för att grilla i Sverige. Att folk ändå njuter av det kan inte tolkas som annat än den svenska förkärleken för självplågeri – i samma anda som att sitta i utedass eller ta ett morgondopp i den iskalla Mälaren. Svenskar är asadomasochister.