Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Med Assange blottas vår sorgliga syn på sexualitet

Läs Lisa Magnussons krönika

Ibland händer det saker som bara gör en så bedrövad. Typ som när det en dag står i tidningen att Julian Assange, förgrundsgestalt för sajten WikiLeaks, är anhållen i sin frånvaro för våldtäkt.

Jag har tidigare skrivit om hur jag ser våldtäkt som våld, helt enkelt. Jag har skrivit om hur jag tror att vi har mycket att vinna på att rent juridiskt kategorisera sexualbrott som misshandel.

Som det är nu betraktas våldtäktsmannen som ett monster, och våldtäkten som ett hemskt hemskt trauma som lägger offrets liv i ruiner. Det finns en förväntan på att det alltid skall vara så. Därför har vi svårt att tro det när någon vi ser som en schysst kille anklagas för våldtäkt, och därför har vi svårt att tro ett offer som inte går sönder fullständigt. Vår syn på våldtäkt är ytterst förvirrad. Det åskådliggörs inte minst i fallet Julian Assange.

Vi har ingen aning om vad som egentligen har hänt, inte den blekaste. De enda som vet det är Julian Assange och de två kvinnorna. Nu skall rättsväsendet försöka utreda historien och se om något har inträffat som kan bevisas strida mot svensk lag. Sådant är läget.

När tidningar trycker namn och bild på en person som enbart är misstänkt för brott så går de emot en lång publicistisk tradition. När en nyhetssajt beslutar sig för att lämna ut namn, bild och annan information kring en kvinna som har anmält ett brott så är det ännu mer anmärkningsvärt. Jag skulle faktiskt vilja kalla det direkt omdömeslöst.

Den chefredaktör som var först med att gå ut med Julian Assanges identitet försvarar publiceringen med att det finns ett allmänintresse i att få veta när en offentlig person misstänks för våldtäkt. Det gör det ju emellertid absolut inte. Det finns ett allmänt intresse, men det är en helt annan sak. När tidningar namnger de inblandade så handlar det ju istället om att straffa, hänga ut, brännmärka på det att folk skall kunna gotta sig i det hela. En nutida skampåle, kort och gott. Även om man naturligtvis aldrig skulle medge det.

Spekulationerna på olika bloggar är just bara spekulationer, fria fantasier. De handlar överhuvudtaget inte om det här fallet i sig, säger inget om Julian Assange och hans presumtiva offer. Det enda de avslöjar är skribenternas egen, ofta oehört sorgliga, syn på män, kvinnor och sexualitet. Är det något som fallet Julian Assange tydliggör så är det att vi har en lång lång väg att gå.

Följ ämnen i artikeln