Ingen enkel övergång till demokrati
Islamolog: Avgörande hur långt USA är berett att gå
Det har redan utnämnts till historiens sämsta tal. Redan för två veckor sedan då det stod klart för alla att majoriteten av det egyptiska folket hatar presidenten och att det är omöjligt att återgå till det gamla och återupprätta illusionen om att han representerar folket.
I går började han överges av sina egna soldater. Det är mycket möjligt att USA haft kontakter med egyptisk militär och kommit överens om att avlägsna Mubarak som har blivit en belastning för båda. Allt var upplagt för att tv-talet skulle vara ett avsked till folket. Men efter alla förväntningar som byggts upp under torsdagseftermiddagen och den euforiska stämning som rådde när presidentens tal närmade sig fick demonstranterna på Befrielsetorget höra en gammal man ge ett närmast obegripligt tal.
Det framgick att han hade överfört presidentiell makt till vicepresidenten Omar Sulayman men att han var fast besluten att stanna kvar som president till valet i september. Men exakt vilka befogenheter hade han överfört till Sulayman? Egyptens ambassadör i Washington presenterade några timmar senare en tolkning enligt vilken i praktiken all makt hade överförts. Det är möjligt att det stämmer men frågan är då varför varken presidenten eller vicepresidenten, som trädde fram i tv någon timme senare, klart och tydligt kunde förklara det. Båda skyllde dessutom som vanligt oron i Egypten på utländska krafter. Men presidentens eget tal eldade på den folkliga vreden på ett sätt som ingen utländsk konspiration skulle kunna göra.
Torsdagen blev inte den vändpunkt som många hade väntat men att först låta alla dessa förväntningar byggas upp för att sedan svika dem kommer inte att få massorna att gå hem och återgå till vardagen, som vicepresidenten uppmanade till. Presidenten kallas Farao på gatorna, sinnebilden för en tyrann i både Bibeln och Koranen, liksom shahen av Iran 1978.
Det är just det iranska exemplet som oroar USA som därför vill se en ordnad övergång till en ny regim. Sannolikt diskuterar amerikansk och egyptisk militär fortfarande hur de ska kunna bli av med Mubarak och mitt stalltips är att han faller snart.
Men hur långt är USA berett att gå för att pressa fram en övergång till ett verkligt demokratiskt system? Väger visionen om ett demokratiskt Mellanöstern starkare än fruktan för att Muslimska brödraskapet kommer till makten och vad detta får för konsekvenser för Egyptens förhållande till israel? Den amerikanska politiken i Mellanöstern är helt centrerad kring Israel som idag styrs av en radikal högerregering.
2007 öppnade Essam Eryan, ordförande för Brödraskapets politbyrå, för möjligheten att erkänna staten Israel om man hamnar i en regering. Han tvingades dra tillbaka denna idé efter att den dåvarande högste ledaren Mehdi Akif förklarat att den israeliska staten saknar legitimitet men Akif fortsatte att om ett Brödraskapet närstående parti bildar regering kommer redan ingångna internationella avtal att accepteras. Detta tyder på en pragmatisk inställning även till Israel.
Det är emellertid osannolikt att Brödraskapet skulle få egen majoritet i fria val men en egyptisk folkvald regering, vem som än sitter i den, kommer vara tvungen att ta hänsyn till den egyptiska befolkningens kritik av Israel och sympati för palestinierna. En folkvald regering kommer därför att inta en betydligt mer kritisk attityd gentemot den israeliska politiken att bevara ett status quo med ett israeliskt lydrike på Västbanken och en blockad av Gaza som håller befolkningen där just ovanför svältgränsen.
Samtidigt kommer en sådan regering vara beroende av amerikanskt ekonomiskt bistånd och behöva ta hänsyn till den egyptiska armén som har nära kontakter med både amerikansk och israelisk militär. Ett sådant dilemma skulle mycket väl kunna leda till att en sådan regering börjar spela en konstruktiv roll för att återuppleva den sedan länge avsomnade fredsprocessen till skillnad från den gamla regimen som endast lojalt följde israelisk och amerikansk politik i utbyte mot ekonomiskt bistånd.
Rickard Lagervall
Islamolog