Så blir PR-kriget mot Wikileaks

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-03

PR-konsulterna: Wikileaks bör bereda sig på hårt motstånd från trängda regeringar

Vi är inga experter på vare sig Wikileaks eller de dokument som de publicerar. Men vi har tillräcklig erfarenhet av att påverka journalister för att känna oss säkra på hur de angrepp som Wikileaks kan förvänta sig kommer att se ut.

För det första måste Wikileaks vara beredda på kraftfulla och ihärdiga motattacker. Trots att det hittills varit få regeringar och krigsmakter som oroats av att få hemligheter avslöjade, så befinner sig Wikileaks mitt i ett kommunikationskrig med motparter som har en i princip outtömlig kapacitet vad gäller ekonomiska resurser och kommunikationsexperter. Wikileaks å sin sida förlitar sig nästintill uteslutande på en enskild persons förmåga att föra ut deras budskap, och till skillnad från andra intresseorganisationer har de ingen synlig gräsrotsrörelse som kan vinna sympatier.

För det andra kommer vi att få se ökad rapportering om baksidor av Wikileaks avslöjanden. Redan i dag kritiseras de för att enskilda personer kan drabbas av dokument som offentliggörs, men dessa argument rör sig fortfarande på en ganska svävande och hypotetisk nivå.

Efter att Wikileaksmotståndarna dammsugit världen i jakt på enskilda personer kommer vi få se konkreta fall. Det kan komma att handla om familjers identitet som röjs för att de samarbetat med amerikanska militären eller hur behjärtansvärda insatser gått om intet på grund av informationsspridningen.

I och med många nyhetsmediers nästintill obefintliga utrikesjournalistik riskerar denna rapportering vara vinklad och påverkad av de som har intressen i frågan. Detta gör det omöjligt för oss utomstående att ta ställning till vem som talar sanning och vilka motiv som ligger bakom olika händelser.

Att Wikileaks rapportering väcker uppmärksamhet i den storleksordning som nu sker borde få svenska medier att fundera över hur det står till med deras egen uppgift att belysa internationella frågor. Övergrepp mot civilbefolkningen och andra oegentligheter sker i krig runt om i hela världen och det borde inte krävas en aktör som Wikileaks för att avslöja sådana missförhållanden.

Rapportering om Sveriges och andra länders engagemang i krigsinsatser består i dag till stor del av artiklar inköpta från internationella nyhetsbyråer eller av reportage från inbäddade journalister. Intervjuer som sker med lokalbefolkning utan närvaro av utländska soldater är sällsynta. Om svenska medier ägnade mer tid åt att själva granska olika internationella frågor skulle vi bli mindre beroende av dokument som kommer från Wikileaks eller motargument från krigsmyndigheter.

Att Wikileaks kommer få utstå allt tuffare motstånd beror inte bara på att medier har brister i sin rapportering eller på oroliga regeringars vilja att tysta ned Wikileaks. Ett stort misstag de själva gjort är att de inte varit tydliga med varför de gör sina avslöjanden om diplomatins och krigsinsatsernas hemligheter. Det skapar ett utrymme för deras motståndare att ifrågasätta, misskreditera och successivt tvinga Wikileaks till reträtt.

Wikileaks har tills nu haft ett övertag i form av att vara den enskildes kamp mot etablissemang och krigshetsare. Detta övertag ser vi nu börjar förändras. En fredsorganisation kan åstadkomma mycket genom att illustrera och avslöja krigets baksidor. Men om en organisation uppfattas som rättshaverister med dolda agendor kan avslöjandena få motsatt effekt. Om Wikileaks anser sig ha goda argument för sitt agerande har de allt att vinna på att offensivt föra ut dessa syften, och media har en uppgift att rapportera om dem.

Lars Jonsson
Tobias Smedberg