Hjälp afghanerna att klara sig själva
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-19
Lasse Bengtsson: Många säkra förlossningar för samma kostnad som en enda soldat
KABUL. Vad tycker Svenska Afghanistankommittén om den militära närvaron i Afghanistan? Vad tycker vi om de svenska soldaterna i Afghanistan – ska de stanna eller åka hem? När ska de åka hem? Hur osäkert blir det för biståndsarbetarna om de utländska militärerna lämnar landet?
Det är bra att Afghanistankommittén får frågor om läget i Afghanistan. Det är naturligt. Vi har 5?500 anställdas samlade erfarenhet och de flesta är afghaner. Men är det inte dags att Afghanistankommitten får frågor om annat än militären? För saken är ju dels den att vi har klarat oss helt utan militärt stöd i 28 år nu – dels har vi ett annat uppdrag än soldaterna har. Nämligen att, oavsett regim i landet, verka för det afghanska folket – i förtroendefullt samarbete med folket. Utan stöd från befolkningen kan inte ens Afghanistankommittén fortsätta att arbeta.
På frågan om vi behöver stöd av militären, så svarar vi nej. Tvärtom – en sammanblandning mellan den militära insatsen och vår vore förödande. När till exempel amerikanska soldater, som nyligen skett, sätter upp en mobil klinik och delar ut egen sjukvårdsutrustning bredvid Afghanistankommitténs sjukhus i Maidan Shahr i den talibandominerade Wardakprovinsen, innebär det mycket stora problem för vår verksamhet. ”Jobbar ni ihop med amerikanska militären?” Vi har förstås protesterat till amerikanerna.
Nu är det dags att vi ändrar perspektivet en smula och på allvar börjar diskutera hur det civila Afghanistan ska byggas upp på sikt. Hur staten ska stärkas. Hur samhällsapparaten ska kunna fungera så okorrupt som möjligt, hur det ska gå att genomföra val utan ett omfattande valfusk, hur infrastrukturen ska restaureras och hur skolor och sjukvård ska kunna drivas utan en ständig närvaro av biståndsorganisationer.
När det gäller säkerheten i landet, är det avgörande att den afghanska militären och polisen kan ta över kontrollen på ett kompetent och organiserat sätt. I det sammanhanget anser jag för övrigt att det vore i högsta grad önskvärt med en noggrann genomlysning av de utländska militära styrkornas överlämning av kompetens till de afghanska.
Hur går det till exempel med de svenska soldaternas utbildning av kollegerna här? Vilka är framstegen, vilka är svårigheterna? Hur lång insats kan man samlat räkna med ska krävas innan afghanerna själva har befälet? Frågor jag misstänker att åtskilliga svenska skattebetalare gärna ser utredda. Förutom då de andra om vad de svenska soldaternas närvaro i norra Afghanistan betytt rent säkerhetsmässigt och för utvecklingen av det civila samhället.
Just nu är Afghanistan inne i ett avgörande skede. Ännu ett avgörande skede. Det pågår för närvarande någon slags förhandlingar mellan den politiska ledningen i Kabul och representanter för talibanerna.
Hur de kommer att sluta kan ingen med säkerhet säga med anspråk på att bli trodd.
Under tiden fortsätter civila afghaner att dö i stor omfattning, liksom utländska soldater – och ibland även svenska.
I väntan på politiska överenskommelser och internationella beslut om trupptillbakadraganden jobbar Svenska Afghanistankommittén på. Oförtrutet sedan 28 år.
I områden där de utländska soldaterna inte kan vara. Med att minska världens högsta barnadödlighet – 30 procent av ungarna blir inte ens fem år! Med att lära unga flickor och pojkar att läsa.
Med att skapa en framtid för alla krigs- och minskadade och alla dem, som tidigare varit gömda i hemmen på grund av ett fysiskt eller psykiskt handikapp. Med att bygga det civila Afghanistan i ett längre perspektiv.
En säker förlossning kostar 35 svenska kronor. En elev i en skola kostar 373 kronor om året.
Det blir många säkra förlossningar– och många nya läskunniga barn med framtidstro – för samma kostnad som en enda soldat.
Lasse Bengtsson