Rent vatten är visst en mänsklig rättighet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-04
Alf Svensson (KD): Miljöminister Andreas Carlgren (C) agerar obegripligt i FN
Vem har inte under gassande sommardagar längtat efter att få släcka törsten med ett glas vatten och också gjort det? För oss är detta det mest naturliga. Vi lever med det självklara att det kommer rent och drickbart vatten ur kranen. Och i ärlighetens namn låter vi våra vattenkranar rinna mer än vad som egentligen behövs. Sådan är vår livsstil. Men det är långt ifrån alla som är förunnade denna lyxvara – rent vatten.
FN:s miljöprogram UNEP kom för några månader sedan med rapporten ”Sick Water”. I detta dokument står det klart och tydligt att förorenat vatten är vår världs främsta dödsorsak. Bristen på rent vatten medför att 1,8 miljoner barn under fem år dör varje år. Det är ett barn var tjugonde sekund.
I över hälften av världens sjukhusbäddar ligger människor som lider av sjukdomar med koppling till förorenat vatten. Dessa sjukdomar resulterar i att mer än två miljoner människor dör varje år. Dödstalet överskrider antalet dödsoffer som allt våld – inklusive krig – orsakar.
Med detta klart för sig begriper jag inte Sveriges agerande i frågan om rent vatten.
Förra veckan kunde FN:s generalförsamling efter mer än 15 års debatt anta en resolution som gör rent vatten till en grundläggande mänsklig rättighet. Föga förvånade röstade inget land emot resolutionen, men 41 länder valde att lägga ner sina röster och frapperande nog hör Sverige till dem.
Miljöminister Andreas Carlgren (C) förklarar detta beslut med att resolutionen saknar ”full juridisk verkan”. Därför är inte resolutionen, enligt statsrådet, ”rätt metod att uppnå ett väldigt viktigt och gott syfte”.
Undanflykter och ursäkter har det aldrig varit någon brist på i den politiska världen. Detta befäster Carlgren utifrån det kryphål han gagnar som försvar för ett – enligt mig – obegripligt agerande. EU-länder som Tyskland, Frankrike och Spanien röstade för.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är välkänd för Carlgren. I artikel 25 i denna förklaring slås det fast att: ”Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner…”
Det är väl ingalunda svårt att utifrån detta även omfatta rätten till rent vatten?
Sverige har dessutom genom FN:s så kallade millenniemål lovat, tillsammans med världens ledare, att arbeta för att fler ska få tillgång till rent vatten. Den aktuella ”vattenresolutionen” påminner om detta löfte, att senast 2015 ha halverat antalet människor som är utan rent dricksvatten och godtagbar sanitet. I dag är närmare 900 miljoner människor utan rent dricksvatten och 2,6 miljarder saknar tillgång till de enklaste sanitära anläggningar.
Vidare uppmanar resolutionen länder och även internationella organisationer att hjälpa utvecklingsländerna att snabbare få fram ”säkert, rent, tillgängligt vatten till överkomligt pris och sanitära anläggningar till alla”.
Det måste i all rimlighets och anständighets namn vara vårt största moraliska dilemma att våra bröder och systrar dör av törst. Håller inte Carlgren med om detta? Och nog kan statsrådet även instämma i att en FN-resolution – även om den inte är folkrättsligt bindande – har en opinionsskapande kraft?
Utifrån en kristen människosyn är det vår skyldighet att agera. Årets valrörelse får inte enbart bli en nationellt inriktad angelägenhet. Eller tror vi att globaliseringen kan frikopplas från respekten för medmänniskans värde i tredje världen där människor dör på grund av vattnet?
De partier som graderar människovärdet och tror att man kan fälla ner bommar runt sitt lilla välmående land för att slippa bry sig om, sådana partier är väsensskilda från kristdemokrati, och de har tappat all verklighetsförankring. Kallar man sig kristdemokrat måste man faktiskt ta till sig ett globalt ansvar.
Den nedlagda rösten i FN är inte det tecken på det globala ansvar som vårt land har haft som sitt signum. Men du kan ändra på det. Rösten den 19 september måste vara en röst för ett solidariskt Sverige i världen.
Alf Svensson
Europaparlamentariker, KD
ledamot av Europaparlamentets utvecklingsutskott
fd Sveriges bistånds- och människorättsminister och biträdande utrikesminister