Straffa EU-länder som kränker minoriteter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-29

Birgitta Ohlsson: Det behövs krafttag i kampen för att bekämpa intoleransen

Det finns i dag starka skäl att kräva att EU agerar med än större kraft för att skydda medborgarnas mänskliga rättigheter. Alla EU-länder har skrivit under Europakonventionen för mänskliga rättigheter och Lissabonfördragets stadga om grundläggande rättigheter. Problemet är att dessa folkrättsliga åtaganden inte efterlevs fullt ut. När mänskliga rättigheter kränks och länder inte ingriper är det hög tid att tänka nytt.

Frågan om mänskliga rättigheter aktualiseras inte minst denna vecka då den årliga Pridefestivalen i Stockholm äger rum. Det finns all anledning att påminna om varför Pridefestivalen är så betydelsefull. Den svenska Prideparaden har under årens lopp blivit attackerad ett flertal gånger och runt om i världen ser vi tyvärr hela tiden hur homo-, bi- och transpersoner utsätts för övergrepp av ingen annan anledning än att de önskar ha rätt till sin egen sexuella läggning och könsidentitet.

I Europa talar vi om vikten av tolerans, men ändå bevittnar vi ständiga exempel på intolerans. Londonpolisen uppskattar att antalet hatbrott mot homosexuella ökade med cirka 20 procent under 2009. Det var också under förra året som det litauiska parlamentet röstade för en lag som i praktiken innebär att man stoppar information till barn under 18 år om bland annat homo- och bisexualitet. Och för bara ett par veckor sedan blev ett 30-tal personer skadade när en välplanerad attack genomfördes mot Prideparaden i Helsingfors.

De eskalerande hatbrotten vi bevittnar i Europa riktar sig emellertid inte enbart mot HBT-personer. Även andra minoriteter har fått sina mänskliga rättigheter kränkta. När jag tillträdde som EU-minister beskrev jag den djupa upprördhet jag känner över hur romer behandlas i Italien. Och även i andra EU-länder är romernas situation beklämmande; i april förra året exempelvis, sköts Jeno Koka ihjäl strax utanför sitt hem – det femte mordet på minoriteten romer i Ungern på bara några få månader.

Menar vi allvar med att mänskliga rättigheter ska vara något mer än en vacker floskel krävs ordentliga krafttag – på flera plan. Att bekämpa intolerans förutsätter ett aktivt civilsamhälle som verkligen står upp för och skyddar mänskliga rättigheter.

På det politiska planet har vi också arbete kvar att göra. Att mänskliga rättigheter kränks handlar inte främst om bristen på folkrättsliga åtaganden, utan att dessa inte efterlevs. För att förbättra efterlevnaden menar jag som folkpartist och liberal att vi bör undersöka nya lösningar. Ett förslag är exempelvis att ministerrådet ger EU:s organ för grundläggande rättigheter i uppdrag att granska efterlevnaden av grundläggande mänskliga rättigheter i EU:s medlemsländer. Resultatet av dessa rapporter utvärderas därefter genom offentliga utfrågningar i Europaparlamentet. Då ett land grovt bryter mot sina åtaganden gällande mänskliga rättigheter kan EU-kommissionen, på beslut av parlamentet, bemyndigas att vidta åtgärder som straffar landet ekonomiskt. Det vore även lämpligt att bygga upp ett Name and Shame-system där länder som bryter mot mänskliga rättigheter hängs ut.

Som medborgare och medmänniskor spelar vi alla en viktig roll. När mänskliga rättigheter kränks är det vår skyldighet att agera. När det gäller EU måste vi våga se oss själva i spegeln och ta itu med de övergrepp som sker på hemmaplan i unionens medlemsländer. Europa ska inte bara vara majoritetens utan också minoriteternas Europa.

Birgitta Ohlsson
EU-minister (FP)