Bevisbördan ligger hos krigets anhängare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-18

Jan Guillou svarar Johanne Hildebrandt om Afghanistan

Det är anhängarna av kriget i Afghanistan som har de svåra frågorna att besvara, inte krigets kritiker. Exempelvis vad Sverige skulle ha för militär funktion när USA och de andra militära stormakterna lämnar Afghanistan nästa år, om Barack Obama håller vad han lovar. Jag har kritiserat föreställningen att man kan bomba fram demokrati, jag har uttryckt mitt tvivel över att den afghanska kvinnans befrielse är tillräcklig krigsorsak för Sverige, och att ett sådant krigsmål för övrigt inte kan vinnas. Dessa argument har jag redovisat relativt utförligt i Aftonbladet, på Debatt (13 feb) och i min söndagskolumn (14 feb).

Detta har retat upp Johanne Hildebrandt, Aftonbladets mest profilerade krigsanhängare. Hon har hårda ord till buds, men i stället för att diskutera mina argument påstår hon skamlöst att jag inte har några och hävdar att jag ”som vuxen man borde kunna visa större värdighet och inte ägna sig åt billig pajkastning” och ”låga personangrepp”. Jag är alltså ingen vuxen man (jämför ”lilla gumman”) och min brist på argument beror på att jag inte likt Johanne varit på reportageresa i Afghanistan. Den senare slutsatsen har hon lånat från tänkaren Marcus Birro.

Mycket på en gång, som synes. Vad mina personangrepp beträffar kan jag inte förstå annat än att jag varit oförsynt nog att citera Johanne själv när hon hånar ”... dumvänstern som reflexmässigt skrålar ’Sverige ut ur Afghanistan’ utan att fundera över konsekvenser och lösningar” (7 feb). Vidare citerade jag Johannes karaktäristik över sig själv, nämligen ”en krigsreporter från helvetet”.

En dumvänster som reflexmässigt skrålar anser sig Johanne förstås inte behöva bemöta med argument, bara med, just det – billig pajkastning. Vilken sorts journalist ”en krigsreporter från helvetet”är kan man grubbla länge över. Förmodligen något väldigt tufft, en sådan som har varit inbäddad i Afghanistan och därifrån rapporterat grovt felaktigt. Johanne beskrev exempelvis det senaste fuskvalet, underkänt av alla internationella bedömare, som en stor demokratisk framgång.

Man kan alltså ha fel om man befinner sig på plats. Särskilt om man försöker leverera snabba nyheter innan man vet hur det ligger till.

På motsvarande sätt kan man ha rätt om man befinner sig i Roslagen och lägger ihop vad alla andra skrivit och sedan tänker efter. Men att tänka efter tycks inte ligga för Johanne, som framgick av hennes inlägg.

Jan Guillou