Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

”Sverige måste sluta agera bromskloss”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-24

Forum Syd: Driv på för att G20 ska hitta en krislösning, i stället för att blockera

I dag träffas G20-länderna för ännu ett toppmöte om finanskrisen, denna gång i Pittsburgh.

Som ordförandeland i EU har Sverige ett särskilt ansvar att driva på för en krislösning som gynnar alla, även de fattigaste.

Forum Syds nya rapport ”G20:s svek mot de fattiga” visar att man hittills misslyckats med detta, och att Sverige agerat bromskloss snarare än pådrivare i diskussionerna om hur krisen ska lösas.

Under det förra G20-mötet, som hölls i London i April, enades G20-ledarna om ett krispaket på en biljon dollar för att få fart på den bottenfrusna världsekonomin. Sedan dess har rapporter om återhämtning och gröna skott i ekonomin kommit allt tätare.

Men i skuggan av de stora rubrikerna pågår en mänsklig katastrof av historiska mått. 100 miljoner fler människor kan knuffas under fattigdomsstrecket bara i år, 275 000 om dagen. I rika länder räknas krisens kostnader i antal uppsagda eller företagskonkurser. I de fattigaste länderna räknas priset istället i antalet barn som tvingas sluta skolan eller i ökad spädbarnsdödlighet. Finanskrisens effekter hotar att radera flera decenniers välståndsökning.

Ansvaret för denna tysta katastrof vilar tungt på de rika länderna där krisen har sitt ursprung. Det är också dessa länder som har möjlighet att lindra krisens verkningar, och se till att liknande kriser undviks i framtiden genom hårdare reglering.

För att lindra krisens verkningar i de fattigaste länderna krävs två saker: För det första krävs tillräckligt mycket pengar för att täppa de svarta hål som uppstått i fattiga länders statskassor när alla ekonomiska flöden sinat som en följd av krisen. För det andra krävs att länderna tillåts föra en expansiv politik för att möta krisen på samma sätt som rika länder gjort.

Sverige har antingen varit passiv eller rent av motarbetat de förslag som lagts fram inom dessa områden.

När det gäller pengarna så är det stora problemet att G20:s krispaket på en biljon dollar nästan uteslutande går till medel- och höginkomstländer. Blott tre procent – mindre än 30 miljarder – som kanaliseras via IMF och utvecklingsbankerna går till de fattigaste länderna.

IMF skulle kunna stödja de fattigaste genom att sälja delar av sin enorma guldreserv nu när guldpriset är rekordhögt, och använda vinsten till stöd till de fattigaste länderna. Men Sverige och andra rika länder i IMF vill inte att IMF säljer några större mängder, och av det som man ändå gör sig av med kommer bara en mindre till att gå till de fattigaste. Av krispaketet blev det en tumme.

Men det finns andra sätt att snabbt få fram pengar till de fattigaste. Utvecklingsländerna förlorar årligen 160 miljarder dollar i skatteintäkter till skatteparadis. Detta kan stoppas genom en internationell överenskommelse om automatiskt utbyte av skatteinformation mellan länder, och genom att man kommer överens om att ta ut skatter där företagen placerar sina pengar.

Allt handlar dock inte om pengar, politik är också viktig. Fattiga länder måste ges en möjlighet att föra en självständig, expansiv ekonomisk politik för att möta krisens effekter precis som vi i den rika världen gjort. Men IMF bromsar och Forum Syds granskning visar att IMF fortfarande ställer hårda krav på nedskärningar och låga budgetunderskott i en rad krisdrabbade länder, alltså precis tvärtemot vad många rika länder gjort.

IMF har under våren tagit några små men otillräckliga steg för att mjuka upp kraven, bland annat genom att helt ta bort den hårdaste kategorin av strukturanpassningskrav. Men Sverige var ett av de länder som ville behålla de hårda kraven.

De fattigaste blir alltså de största förlorarna i en kris som helt och hållet skapats av rika länder. Inte nog med det, de fattiga får också klart minst av G20:s krispaket. Det är hög tid för G20, EU och Sverige att agera.

Inger Björk
Sven Elander