Vi måste ta ansvar för Grekland och Europa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-08-01 | Publicerad 2012-07-13
Debattörerna: Om Grekland lämnar euron kan svensk ekonomi sänkas
Inför den avgörande fasen i förhandlingarna med den nya grekiska koalitionsregeringen är det nu dags för övriga EU att bestämma sig. Ska landet räddas eller sparkas ut i kylan?
Vi tvekar inte. Det klart bästa är att förhindra en ”Grexit”.
Detta är särskilt viktigt för Sverige. Ett grekiskt utträde skulle sänka hela den europeiska ekonomin. Sverige är ett exportberoende land med EU som största exportmarknad. En ny våg av oro och konjunkturnedgång i Europa skulle slå hårt mot det svenska näringslivet. Jobben i Sverige står i högsta grad på spel.
För att klara Grekland behöver dock politiken läggas om. Den destruktiva linje som drivits av förbundskansler Merkel – med ivrigt stöd från statsminister Reinfeldt – måste skrotas. Nationalism måste ersättas av samarbetsvilja, populism måste ersättas av saklighet och dogmatism måste ersättas av pragmatism.
För det första måste de nationalistiska tendenserna brytas. Det talas alltmer i termer av ”vi och dom”. Krisen beskrivs allt oftare som en sydeuropeisk sjukdom som Nordeuropa – med Tyskland och Sverige i spetsen – inte har med att göra. Detta är fel.
Dels snedfördelar det ansvarsbördan. Även om nödlånsländerna har huvudansvaret för sina egna misslyckanden ligger en del av skulden hos de långivarländer som gjort usla kreditvärderingar och som struntat i växande ekonomiska obalanser.
Dels ger det en vilseledande bild av att den gemensamma krishanteringen inte skulle vara så viktig. Nödlånsländerna har ordentliga hemläxor att göra, men att tro att krisen kan lösas utan intensiv samverkan över gränserna är att lura sig själv.
För det andra måste det bli stopp för oskicket att i moraliserande ton avfärda grekerna som lata och odugliga. Reinfeldt hör till dem som varit förtjusta i sådana populistiska poänger. Denna slappa jargong har trängt bort den sakliga analysen. Grekerna är inte lata. OECD-statistiken visar i stället att de gör näst flest årsarbetstimmar i hela OECD-området. Inte heller är de odugliga. En OECD-rapport visade i våras att de sedan 2008 hållit en hög reformtakt. Problemet är i stället att landet efter decennier av vanskötsel har en haltande statsapparat och ett undermåligt skattesystem. Svagheterna måste rättas till, men det kan inte ske över en natt utan kräver ett genomtänkt och flerårigt åtgärdsprogram.
För det tredje måste åtstramningsdogmen överges. Merkel och Reinfeldt är snart de enda som alltjämt hyllar den. Alla andra har insett att de extrema och ensidiga åtstramningarna har varit kontraproduktiva. Grekland är nu inne på sitt femte år i en katastrofal ekonomisk tillbakagång som via minskade skatteintäkter och ökade arbetslöshetsutgifter gjort det näst intill omöjligt att få statsfinanserna i balans.
Strikta besparingar är en självklarhet, men de måste balanseras upp med en pragmatisk politik för tillväxt och jobb.
EU måste nu möta den grekiska regeringen i en riktig dialog. En fungerande räddningsplan för Grekland måste bygga på långsiktighet och realistiska kalkyler. Så långt har kortsiktigheten dominerat och de orimligt optimistiska prognoserna fallerat på löpande band. Etappmål, räntenivåer och återbetalningsscheman behöver revideras så att de blir hållbara. Tillväxtsatsningarna måste bli starkare – bland annat med hjälp av EU:s strukturfonder och lån från Europeiska Investeringsbanken. Parallellt med detta måste både statsapparat och skattesystem genomgå en grundlig renovering.
Det är nu hög tid att på allvar ta ansvar för Grekland och Europa. Greklands sak är vår!
Göran Färm
Olle Ludvigsson