Obama vinner valet med nöd och näppe

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-06-04

Manuel Ferrer: Men nu måste han börja prata om arbetarklassen

helskärm

Skulle bara svenskarna rösta vore saken biff. Eller afroamerikanerna. Eller latinos. Eller förstagångsväljarna. Men nu utgör trots allt andelen ”vita” en majoritet av USA:s röstande befolkning. Minskande visserligen. När Bill Clinton vann valet 1992 stod de för 87 procent av alla röster. 2008 var andelen nere på 74 procent. Sedan andra världskriget har en majoritet av dem – med undantag för valet 1964 – lagt sin röst på den republikanske presidentkandidaten.

En sak kan vi redan nu vara säkra på: valet ­kommer att blir jämnt. 3,3 miljoner amerikaner med arbetslöshetsunderstöd och över 40 miljoner matkuponger i omlopp kan få även en hård­hudad politiker att damma av snuttefilten.­ ­Ingen kan dock lasta Barack Obama för att Wall Streets placerare spekulerade bort medborgarnas tillgångar och orsakade den värsta finansiella härdsmälta sedan depressionsåren på 30-talet. Med den hoppingivande reform­agendan för mandatperioden bidde därför ­bara en tumme.

Men även om utvecklingen i landet går åt rätt håll, går det alldeles för långsamt. Och inte blir det enklare av det politiska död­läget i Washington. Under tre år har exempelvis kongressen varit oförmögen att anta en budget.

Därmed flyttas hela striden ut till fältet. Mitt Romney är tvingad att vinna till­baka fem nyckelstater som John McCain 2008 förlorade till Obama. Utan dem står han chanslös i den komplicerade valmatematiken.

Med ett drönarplans precision har Obama den senaste tiden kampanjbombat olika väljargrupper. Först var det kvinnornas rättig­heter som stod i fokus. Sedan studenternas ojämlika villkor och nu senast de homosexuellas rätt att gifta sig.

Vi ser alltså en liberal politiker gå till val på den konservativa paradgrenen – moralfrågor. Det är en balansakt som lika gärna kan sluta med en kraschlandning. Jag är allt annat än trygg. Även om jag tror att det går vägen till slut. Men då måste den ”vita” arbetarklassen flyttas upp några pinnsteg på priolistan. Nu när man har bestämt sig för att göra skillnad på folk och folk.

Manuel Ferrer

Det här är Proffstyckarna

Manuel Ferrer

Politisk mittfältsstrateg som älskar en brutal kapning lika mycket som en vacker överstegsfint. Arbetade i regerings­kansliet under Persson-dynastin, av­slutade den politiska karriären som presschef för S. Driver nu strategibyrån Progress.

Roland Poirier Martinsson

Filosof, författare, katolik. Flyttar snart hem till Texas, där jag ägnar mig åt att äta biff med tabasco i sällskap med republikanska höjdare. Festade med Obama när han svors in som president, men höll på hans motståndare. I dag leder jag Timbro Medieinstitut.