Afrika ropar efter fler demokratiska ledare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-04-05 | Publicerad 2012-04-04
Ambassadör Sten Rylander: Framsynta ledarskap som Nelson Mandelas alltmer ovanliga
Nelson Mandela har kommit att bli en av vår tids stora ikoner; som har påverkat och inspirerat många ledare och miljontals människor över hela världen. Han har fått betala ett högt personligt pris för att ha stått i ledningen för kampen mot en av världens mest brutala förtryckarregimer.
27 år i fängelse är en lång tid. Och det var inte vilket fängelse som helst: större delen av denna långa tid – 18 år – tillbringade Mandela på Robben Island utanför Kapstaden under svåra förhållanden.
Att komma ur denna tid som en obruten person och med en stark och intakt tro på de grundläggande värdena om frihet, demokrati och jämlikhet för alla är en väsentlig del av den magi som har kommit att byggas upp kring Mandela.
Ytterst få ledare i världen har varit med om något liknande och klarat den långa nedbrytande process som det här var fråga om. Och ytterst få har klarat av att ta sig ur ett förnedrande underläge och förvandla det till motsatsen: en spektakulär och strålande seger över de onda och förtryckande krafterna och för demokrati och majoritetsstyre.
Ändå är det något annat som särpräglar den utstrålning som vi talar om när det gäller Nelson Mandela. Styrkan och den envetna och obrutna tron på de grundläggande demokratiska värdena är nödvändiga i sammanhanget. De räcker långt i sig.
Men det som gör Mandela så speciell i dagens värld är andra kännetecken, som inte är så vanliga inom det internationella ledargarnityret i övrigt: ödmjukheten, toleransen, den elektrifierande kraften att inspirera andra till positiva tankar och gärningar, förmågan att lyssna – även på sina politiska motståndare, förmågan att förlåta och att gå vidare mot det som betyder mer i det långa tidsperspektivet. Det är här vi finner den viktigaste nyckeln till det som har kommit att kallas ”Madiba magic” efter Mandelas klannamn Madiba.
Jag har ett favoritcitat från Nelson Mandela från 2001: Vi måste välkomna åsiktsskillnader. De kommer alltid att finnas där. Ett av de mest effektiva verktygen när det gäller att handskas med olika åsikter är tolerans – förmågan att ta kritik och att inte individualisera den… Tolerans är ett av de bästa sätten att lösa större nationella frågor och problem. Vilka ledare i dagens krympande värld vågar göra liknande kloka uttalanden?
Afrika och världen ropar efter demokratiska ledargestalter, som står för positiva visioner, tolerans och integritet. Det intryck man får är att det framsynta och dynamiska ledarskap som Nelson Mandela under hela sin livsgärning har uppvisat blir alltmer ovanligt.
Förväntningarna på en demokratiskt vald ledare är höga och svåra att leva upp till. Många ledare försöker nog formulera en positiv vision och gör försök i ett inledande skede att stå upp för den. Men tyvärr kan vi konstatera att alltför många faller till föga efter ett tag. Man orkar eller vill inte upprätthålla ett positivt och värdebaserat ledarskap. Andra mål och frestelser tränger sig på. Många – som Robert Mugabe och Abdoulaye Wade – envisas med att hålla sig kvar vid makten och köttgrytorna så länge som möjligt.
En vanlig orsak till ett despotiskt eller odemokratiskt ledarskap är en oförmåga att lyssna på andra eller att omge sig med ja-sägare som inte vill avslöja obehagliga realiteter och sanningar. Man stänger av eller fjärmar sig från dem som man är satt att leda. Det är så mycket enklare att begränsa intressesfären till det som ligger närmast och till det som gynnar en själv mest. Detta är inget specifikt afrikanskt fenomen. Vi ser det överallt i dagens värld.
Sten Rylander