Vi vill förhandla – Palestina förhalar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-09-29
Israels ambassadör: Nu är det upp till palestinierna att visa att man vill ha fred
I dagarna har den Internationella kvartetten – FN, USA, EU och Ryssland – uppmanat Israel och palestinierna att inom en månad återgå till direkta och villkorslösa förhandlingar om konfliktens kärnfrågor. Precis detta är vad Israel under nu två års tid upprepade gånger föreslagit medan palestinierna rest det ena kravet efter det andra för att överhuvudtaget sätta sig vid förhandlingsbordet.
Ingenting kan ersätta direkta förhandlingar mellan parterna och bara de själva kan nå fram till de svåra men nödvändiga kompromisser som är förutsättningen för en säker och hållbar fred.
Direkta underhandlingar är också det som successivt bygger ett förtroende och närmar parterna till varandra. I själva verket har förhandlingarna mellan israeler och palestinier genom åren bidragit till att föra de båda sidorna avsevärt närmare varandra och samtidigt lagt grunden för det oerhört viktiga samarbetet på bland annat ekonomi- och säkerhetsområdena. Den palestinska ekonomin växte med 9,3 procent under 2010. Detta är ett direkt resultat av kontakter och samarbete mellan parterna.
Visionen om en tvåstatslösning omfattas i dag av både den israeliska regeringen och oppositionen.
Viljan till kompromiss i fredens intresse illustreras av hur premiärminister Netanyahu nyligen var beredd att acceptera Kvartettens förslag till formulering om 1967 års stilleståndslinjer som utgångspunkt för framtida gränsförhandlingar. Motsvarande formuleringar som garanterade vitala israeliska säkerhetsintressen saknades emellertid i det aktuella textförslaget.
Glädjande nog har världssamfundet börjat inse att också Israels legitima intressen måste tillmätas den vikt som balansen, rättvisan och freden kräver. Ett viktigt exempel på detta var när Spaniens utrikesminister Trinidad Jimenez nyligen förklarade sitt stöd för Israel som ”det judiska folkets hemland”. Uttalandet illustrerar att det inte behöver finnas någon motsättning mellan att stödja bildandet av en palestinsk stat och samtidigt försvara Israels fundamentala intressen och rättigheter, något som tvärtom är en förutsättning för att nå en hållbar och rättvis fred mellan parterna.
Israel har gång på gång visat sin vilja till förhandlingar och fred. Både år 2000 i Camp David under premiärminister Rabin och sedan under Ehud Olmert år 2008 i Annapolis kom Israel med mycket långtgående förslag om upprättandet av en palestinsk stat i utbyte mot fred. Båda gångerna avvisade det palestinska ledarskapet förslagen utan omsvep.
Israels tillbakadragande från Gaza och terroristorganisationen Hamas maktövertagande där har följts av åratal av daglig raketbeskjutning mot södra Israels civilsamhällen.
Ju längre ett återupptagande av de direkta förhandlingarna mellan parterna dröjer, desto mer blir fredsansträngningarna lidande. Att i ett sådant läge föredra tomma gester framför ett svårt men oundvikligt förhandlingsarbete är ytterligt oansvarigt. Den Internationella kvartetten anförd av FN och EU förordar liksom Israel att omgående återuppta direkta och förutsättningslösa förhandlingar. President Abbas svar är att komma med ständigt nya krav för att överhuvudtaget sätta sig vid förhandlingsbordet.
Trots allt detta, och trots den djupa politiska splittringen mellan Palestinska Myndigheten på Västbanken och Hamas
i Gaza, fortsätter Israel att oförtröttligt stäcka ut handen till nya förhandlingar. Det finns ingen annan väg till fred och världssamfundet kan inte kosta på sig att ödsla mer tid på tom retorik.
Israel är berett att diskutera alla frågor, också de allra svåraste. Nu är det upp till palestinierna att visa att man menar allvar med fred – det finns ingen tid att förlora.
Benny Dagan