Ungas kravaller är föräldrarnas ansvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-08-12

Caroline Szyber (KD): Lösningen inte enbart fritidsgårdar eller vattenkanoner

I veckan har det brunnit i många städer i England. Gäng av unga arga män har dragit runt på gatorna, vandaliserat och förstört. De har mötts av massiva polisinsatser och våldet verkar just nu vara under kontroll.

Vi kan förfasa oss över det hela men faktum är att det inte var så länge sedan som en del av våra svenska förorter drabbades av samma meningslösa vandalism.

Som alltid är förklaringarna till våldet många. En del vill lyfta fram att det är socioekonomiska faktorer som styr, att de brittiska klassklyftorna gör sig påminda. Självfallet spelar dessa faktorer roll. När OECD jämförde social rörlighet i Europas länder hamnade Storbritannien på näst intill jumboplats.

Men att vara fattig och utan arbete leder inte automatiskt till att du slänger sten mot kvartersbutiken. Det är inte heller avsaknaden av fritidsgårdar eller samlingslokaler som gör att du tänder eld på grannens hus.

Andra debattörer, mer åt det främlingsfientliga hållet, vill lyfta fram att många att vandalerna har utländsk bakgrund. Det skulle så att säga ligga i deras kultur att gå bärsärk. Att de som drabbas värst av kravallerna själva är utlandsfödda butiksägare är skäl nog för att kasta den förklaringen på argumentationens skräphög. Krav på hårdare tag från polisens sida hörs också, kanske är det dags att ta fram vattenkanonerna?

Men att tro att lösningen på upploppen enbart stavas fler fritidsgårdar eller fler vattenkanoner är att missa något väsentligt. Nämligen familjen och föräldrarnas roll.

Det behövs en tydlighet från vuxenvärlden. Genom föräldrarna får barn och unga normer och värderingar om hur vi ska bete oss mot varandra i samhället. Utan dessa blir det inte sällan kompisarna eller gängets regler som avgör. Utan en vuxenvärld som säger ifrån, också på hemmaplan, inte bara på gatan eller vid kontakt med myndigheter, blir det betongdjungelns lag som får råda.

I Sverige har synsättet att det är det allmänna (staten, kommunen och myndigheterna) som ytterst sett bär skulden vid upplopp varit dominerande. Föräldrarollen har kommit helt i skymundan.

Vi kristdemokrater fokuserar nu särskilt på barn och ungas uppväxtvillkor och i detta arbete är föräldrarnas roll central. Inte så att vi glömmer bort kampen mot sociala orättvisor eller behovet av tydlighet från rättväsendets sida, tvärtom. Detta ska ständigt stärkas, men vi måste ge föräldrarna såväl stöd som en möjlighet att ta ett större ansvar.

Exempelvis kan det handla om föräldrautbildning eller att föräldrarna åläggs att vara närvarande vid både polisförhör och rättegångar. Självfallet finns det ingen quick-fix för det som nu händer i England men i arbetet med att förhindra att det händer igen spelar föräldrarna en nyckelroll. Det är helt enkelt dags att uppvärdera föräldraskapet.

Samtidigt som vandaliseringen har pågått, har det också uppstått spontana gemenskaper för att återta gatorna. Vanliga människor har samlats för att hjälpas åt att städa upp och med detta har en stark samhörighetskänsla skapats. Denna samhörighetskänsla från det civila samhället tillsammans med ett förstärkt föräldraskap är det som på sikt kan förhindra att veckans kravaller återupprepas.

Caroline Szyber