Tidig elitsatsning kränker våra barn
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-06-11
Rädda barnen: Kommunerna bör ha villkor för sitt ekonomiska stöd
Idrotten främjar barns och ungas hälsa, men lika viktig är idrottens möjlighet att bryta sociala barriärer. Tyvärr har idrotten två stora utmaningar: Dels en tydlig överrepresentation av familjer med mycket låga inkomster bland de barn som inte deltar i idrotten. Dels förekomsten av kränkningar och diskriminering inom idrotten.
Rädda Barnen publicerar i dag Sifoundersökningen ”Tryggt, roligt, schysst?” som ger en bild av föräldrars erfarenhet av diskriminering och kränkningar av barn inom idrotten. Undersökningen visar att föräldrar vill att idrottsföreningar ska arbeta mer för att motverka kränkningarna, och att det förebyggande arbetet inom idrotten mot detta inte fungerar tillfredsställande. Hela 72 procent av de 1002 tillfrågade föräldrarna önskar att föreningarna arbetar mer aktivt och förebyggande mot kränkande behandling och diskriminering.
Det finns en stor vilja inom idrottsrörelsen att komma till rätta med frågor om diskriminering och kränkande behandling. Riksidrottsförbundet uttrycker det tydligt i idrottsrörelsens idéprogram ”Idrotten vill”. Det finns också tydliga inskrivna krav på ett barnrättsperspektiv för regeringens bidrag till svensk idrott.
Idéerna och värderingarna går hand i hand med den forskning som finns kring hur idrotten ska förhålla sig till barns utveckling. Tidig selektering och elitsatsning har lite eller ingen positiv effekt på framtida tävlingsresultat. I stället är det en form av diskriminering som leder till att barn får en negativ upplevelse av idrott eller rent av slutar.
En mamma som kontaktat Rädda Barnen beskriver det så här:
”Min son älskade sin hockey. Ju längre hockeysäsongen gick, desto mindre fick han spela i matcherna. Till slut fick han inte spela alls. Han slutade packa trunken och gick inte mer till träningen. Det var aldrig någon ledare som ringde och frågade vart han hade tagit vägen.”
Idrotten har en oerhört viktig roll i samhället. Samtidigt riskeras de goda effekter som idrott kan bidra till i form av gemenskap och hälsa i de fall där föreningar inte förmår att skapa en idrott för alla unga. Att omsätta idrottens värderingar måste vara en angelägenhet för oss alla. Kommuner, stat, näringsliv och ideella organisationer kan tillsammans med idrottsrörelsen inspirera både till det viktiga förebyggande arbetet, och till diskussionen om vilka åtgärder som behöver vidtas när något går snett.
Rädda Barnen har med stöd av Skandia och Willys utvecklat ett material som idrottsföreningar kan använda för att förebygga, upptäcka och hantera diskriminering och kränkande behandling i sin verksamhet. Materialet heter High Five och tar avstamp i barnkonventionen.
Kommunerna är en nyckelaktör för att stimulera idrottsrörelsen att arbeta förebyggande mot kränkningar och diskriminering. Stödet till idrottsrörelsen måste ses som en bred folkhälsofrämjande insats och det måste finnas en tydligt uttalad politisk vilja med de resurser som kanaliseras till idrotten.
Det finns en möjlighet för kommunen att styra genom att ställa högre krav kopplat till de ekonomiska stöd man ger idrotten. Vi menar att:
Kommunerna bör se till så att varje idrottsförening har verktyg och stöd för att kunna bedriva idrottsverksamhet som säkrar alla barns trygghet och inkludering.
Kommunerna bör premiera idrottsföreningar som har en levande handlingsplan, beredskap och rutiner för det förebyggande arbetet mot diskriminering och kränkningar.
Om alla barn som vill idrotta kan få delta på sina villkor, kan idrotten också spela en viktig roll i att både bygga folkhälsa och även motverka det utanförskap som vi alltför ofta möter.
Lena Hök
Agneta Åhlund