Lärarförbundet: Därför är Vellinge årets skolkommun

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-11-15

Skillnaderna i skolors kvalitet ökar – det behövs en nationell lärarstrategi

För elfte året i rad rankar Lärarförbundet Sveriges kommuner. Årets rankning visar att den bristande likvärdigheten i skolan är en av Sveriges största utmaningar. Det får inte spela roll om man bor i Vellinge eller i Motala, eller går i en skola i ena eller andra delen av kommunen. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att barnen får den bästa utbildningen oavsett var de bor. Därför efterlyser vi nu en nationell lärarstrategi.

Vellinge är årets bästa skolkommun och har under många år haft ett klart uttalat mål att bli Sveriges bästa skolkommun. I år går de från plats 20 till plats nummer ett.

Vi ser tydligt att kommuner som har satsat på en hög andel behöriga lärare och hög lärartäthet når höga elevresultat, vilket ger topplaceringar. Trots det satsar kommunerna långt ifrån tillräckligt på välutbildade lärare och styr inte heller resurserna medvetet utifrån elevernas behov. Lyckas man styra resurserna på rätt sätt kan lärare få mer tid att hinna stötta och coacha varandra för att stärka undervisningskvaliteten.

Enligt en undersökning från Svenskt Kvalitetsindex har andelen lärare i grundskolan som känner att de har möjlighet att på egen hand och tillsammans med andra utvecklas på sin arbetsplats minskat sedan 2008.

Detta är naturligtvis både olyckligt och alarmerande. Att vara lärare ska inte vara ett ensamarbete. Det är i samspelet med andra lärare som både individen och hela yrkeskåren kan utvecklas. Något som naturligtvis eleverna tjänar på.

Regeringens satsning på det som i medier kallats ”superlärare” har varit kritiserad. Det handlar om att Skolverket arbetar med kvalificerad coachning av skolor med stora utmaningar. Lärarförbundet anser att konceptet i grunden är helt rätt väg att gå. Det måste finnas möjlighet för lärare att stötta, coacha och utveckla varandra. Det handlar inte om att peka ut sämre lärare. Det bör i stället ses som en möjlighet för lärare att få vägledning och utveckling i sitt arbete. Debatten har olyckligt nog blivit helt sned.

Lärarförbundet vill se en lärarstrategi med fokus på skolans utvecklingspotential och alla elevers rätt till likvärdig utbildning av hög kvalitet:

I dag styrs alldeles för litet av skolans resurser utifrån kända behov. Starkare resursstyrning, från staten och skolhuvudmännen, som svarar mot elevernas behov är helt nödvändig.

Läraren vet direkt när en elev halkar efter eller har särskilda behov av stöd i skolan. Därför måste lärarens ord väga tyngre. Lärarförbundet kallar detta för en ordinationsrätt.

Lärare ska vara lärare, inte drunkna i byråkratiska arbetsuppgifter. Staten och huvudmännen måste rensa bort administrativa arbetsuppgifter och ge lärarna ett bättre kringstöd i form av digitalt stöd, välutbyggd elevhälsa och administrativ personal.

Skolan ska utvecklas av lärare och skolledare. Karriärtjänster, tid för gemensam planering och utveckling och fokus på skolledares pedagogiska ledarskap är internationella framgångsrecept. De behöver bli vardag även i Sverige.

Det går inte att blunda för att skillnaden mellan skolor ökar. Både staten och kommunerna måste ta ett ökat ansvar för skolan och för alla elevers rätt till en likvärdig utbildning. I detta är lärarna nyckeln till framgång. Allt börjar med en bra lärare. Och lärarna ska ha de bästa förutsättningarna att jobba med varje elev. Superlärare eller inte. Skolan är för viktig för att bli en arena för Jante och ensamarbete.

Eva-Lis Sirén