Förbud gör alkoholen än mer skrämmande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-19
Erik Hörstadius: Risk för otäckt angiverisystem mot grannar, kollegor eller i vårdnadstvister.
Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser, heter det ju. Och beträffande det helvete professor Madeleine Leijonhufvud vill förpassa oss vanliga mer eller mindre skötsamma medborgare till, kan vi vara säkra på att det är en alldeles särskilt glädjelös och känslostum plats.
För ett antal år sedan ville hon förbjuda gruppsex (hon menade att inga tjejer av fri vilja skulle hålla på med sånt). Nu vill hon kriminalisera föräldrars drickande i närvaro av de egna barnen. (DN Debatt 19/11).
Eller jag kanske inte är helt rättvis: det är att ”supa sig full” i närvaro av barnen som ska in i straffskalan. Ett par glas vin till maten är möjligen okej – hon säger inget om promillegränsen.
Men helt klart handlar det om att de facto-förbjuda några av de starkaste traditionerna vi har: midsommarfirandet och kräftskivan. Vid de tillfällena är vi ju på landet, ofta i spirituellt umgänge över både en och två generationsgränser, långt från tänkbar barnvakt.
Grannen, då? Kan inte han ställa upp? Jamen, han är väl också bjuden, för bövelen!
Innan nu någon hinner reta upp sig på eventuell aningslöshet och spritromantik från min sida, vill jag hissa följande alldeles egna Präktighetsfana:
JA, barn kan må skitdåligt av vuxnas drickande även utanför icke-alkoholiserade hem; och JA, det finns ett slentrianmässigt, rätt geggigt drickande i många svenska familjer, inte minst på semestern; och JA, man kan ha roligt (nästan) utan alkohol.
Från min egen barndom minns jag det dröjande tonfallet och den lite dummare blicken efter andra eller tredje drinken som det värsta. En kladdig intimitet mellan mitt normala barnjag och ett förändrat vuxenjag.
När de vuxna sedan blivit ordentligt på kanelen och enbart ägnade sig åt varandra, var faran över. Ofta var det kul och spännande, som på zoo, med olika konstiga arter (om de inte bråkade).
I mitt eget föräldraskap försöker jag – när det är fest och barnen närvarande – tillämpa principen att åtminstone EN förälder ska vara någorlunda nykter fram till att de somnat.
Här får ju olika familjer naturligtvis utforma sina egna system. Nolltolerans kanske är det lämpligaste om barnen är särskilt känsliga eller om föräldrarna har dåligt ölsinne?
Jag frågar min snart 11-åriga Nadja om hennes syn på saken. (Häromåret var hon på en vuxenfest där en full gäst sa väldigt konstiga saker, vilket skrämde henne. Sedan dess har hon blivit mindre alkoholtolerant.)
– Man känner sig inte lika trygg när de vuxna vinglar och säger konstiga saker. De känns inte som ens riktiga föräldrar. Men så länge den ena är nykter och den andra inte jättefull, är det inte så farligt.
Mitt system tycks alltså funka (om hon inte är överlojal, förstås). Det är ett system som hyllar den pragmatiska principen BÅDE-OCH (både barn och alkohol – ibland!) istället för den livsfientliga ANTINGEN-ELLER.
ANTINGEN-ELLER delar in världen i goda och onda, rena och orena, alltid rätt och alltid fel. Men verklighetens verkliga människor lever längs en gråskala, där olämpligt inte alltid är samma sak som olagligt, där lagar och förbud inte alltid ska ges företräde framför omdöme, sunt förnuft, etiska principer.
Kort sagt måste vi ibland tilltros att själva kunna skilja mellan bra och dåligt beteende.
Med allt detta sagt: vi fattiga (nåja), syndiga (äh, majoriteten syndar nog FÖR LITE) människor i Jämmerdalen (fast livet är ju ofta rätt kul: i kväll fredagsmys med döttrarna!) kommer att fortsätta ta våra nedvarvningsdrinkar och helgboxransoner… och det ska vi kunna göra utan att riskera påhälsning av sedlighetspolisen.
Även för barnens skull. För vad är mest traumatiserande – en vinglig mamma som pratar konstigt eller att samma mamma tvingas blåsa alkotest framför en okänd Farbror Blå?
När vi ritat ett likhetstecken mellan Vuxenfest och Risk-Att-Föräldrarna-Tas-Av-Polisen i barnens huvud, ja, då har alkoholen blivit MER barnterroristisk än i dag, inte mindre. Med samma penndrag har vi också skapat ett otäckt angiverisystem, att användas mot grannar, kollegor, i vårdnadstvister.
Samt av förslagna barn mot vinpimplande föräldrar. Det du, Nadja!
Erik Hörstadius
Journalist, debattör och tvåbarnsfar