”Jag behövde en kick i baken”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-15

Utförsäkrade Malin på väg tillbaka med nya reglerna

Alla människor ska få möjlighet att arbeta utifrån sin förmåga. Under Socialdemokraternas styre doldes arbetslösheten genom att människor först sjukskrevs och sedan hamnade i förtidspension. Under deras tid vid makten förtidspensionerades ofattbara 140 personer varje dag. Ofta är det människor som drabbats av en sjukdom eller en händelse mitt i livet som vänt upp och ner på hela tillvaron. Men efter några år har människorna som drabbats glömts bort. Ingen har frågat om de velat komma tillbaka eller behövt hjälp att komma tillbaka och de har gömts undan i statistiken.

Alliansregeringen såg som en av sina främsta uppgifter att bryta den utvecklingen. Människor som är sjuka ska få vård. Men den som kan komma tillbaka ska få stöd att göra det. Man ska få chans att rehabiliteras i den takt som den sjukskrivne, läkare och arbetsgivare gemensamt har utarbetat. Alla som har en förmåga att arbeta ska få göra det. Oavsett om det handlar om några timmar per vecka eller kanske ännu mindre än så.

Syftet med de förändringar som gjorts är att ta tillvara på den kraft och viljan att arbeta som finns, även hos de som under flera år, i vissa fall decennier, varit sjukskrivna och förtidspensionerade. Personer som aldrig någonsin fått frågan om de vill delta i arbetslivet, får nu frågan. Det handlar om att möta varje individ efter deras unika behov och vilja.

Ett exempel på hur bra det kan bli om allt görs rätt är Malin Byström. Hennes berättelse är en bild som inte särskilt ofta återberättas i media.

Det började med en stresskollaps och en lång sjukskrivning för utmattningssyndrom. Men idag, tack vare möjligheten att komma tillbaka till ett arbete och inte passiviseras i en lång sjukskrivning kan Malin jobba igen. Det här är hennes historia:

Jag drabbades av en stresskollaps i januari 2007. Jag blev sjukskriven på heltid och tillbringade de första åtta månaderna med att återhämta mig. Jag led av en extrem trötthet, koncentrationsproblem, svårigheter med simultankapacitet, sömnstörningar, minnessvårigheter, depression, yrsel, hjärtklappning och illamående. Jag kunde inte läsa, skriva eller se på teve. Jag kunde inte röra mig på ställen med många människor, jag var känslig för ljud och ljus och kunde bara göra en sak varje dag. Jag kunde inte leva ett normalt, socialt liv.

Jag efterlyste bra vård. Jag frågade Försäkringskassan om hjälp men fick ingen. Därför sökte jag den själv och fick en plats på Karolinska institutets stressmottagning. Där förstod jag sakta men säkert att tillståndet inte var kroniskt. Jag speglade mig i de andra patienterna med samma symptom och historia. Jag förstod att jag var riktigt sjuk. Men jag fick också veta att jag blir frisk. En sådan bra tanke!

Jag fick lära mig att ändra mitt beteende, träna på att åstadkomma balans i vardagen och en rehabiliteringskonsult kopplades in. Denne konsult lotsade, peppade och skötte allt praktiskt. Han bokade möten med arbetsgivare och Försäkringskassan och en stödperson. Han förklarade att utmattning är en sjukdom och hur man bäst ska komma tillbaka. Syftet med behandlingen är att komma tillbaka till arbetslivet och livet. Alltsammans ledde fram till att jag vågade. Men jag behövde få skjuts i rätt riktning. Jag var orolig över att jag inte var redo. ”Det kan du inte veta Malin, man måste prova”, sa min kontakt på Stressmottagningen. Jag mådde inte bra men valde att ta chansen att prova. Med små, små steg.

Att arbeta efter en lång sjukskrivning kräver mycket. Från alla. Och det bör ske utifrån individens förutsättningar. Alla är unika men det som är gemensamt är att man behöver stöd under upptrappning och återgång. Jag började arbeta två timmar per vecka. Jag fick ett eget rum och anpassade arbetsuppgifter och jag och min chef hade dagliga avstämningar. Sakta ökade jag antalet timmar. Vid varje tidsuppgång blev jag sjuk igen, men fortsatte jobba och kommunicera med min chef. Men jag sjukskrev mig inte. Att börja jobba efter en lång sjukskrivning är som att träna inför ett Marathonlopp. Du börjar inte med att springa hela sträckan, utan gör det i etapper.

Den första januari i år var jag en av de 14 000 som blev omförsäkrad. Jag tog emot beslutet med bävan och skräck. Varför dras mattan under mina fötter undan när jag är halvvägs? I dag har jag ändrat mig. Det blev så bra! Nu är jag tacksam över den hjälp jag har fått via Arbetsförmedlingens handläggare. För mig har de nya reglerna som alliansregeringen införde hjälpt mig tillbaka på mina villkor. Jag har fått möjlighet att inom ramen för introduktionsprogrammet sakta trappa upp arbetstiden. Först från femtio till 75 procent och nu till heltid. Jag har fått nio månader på mig. Ingen har stressat eller pressat mig. Jag har sluppit ha Försäkringskassans handläggare flåsandes i nacken, jag har sluppit att sitta i otaliga rehabilteringsmöten med läkare, arbetsgivare och Försäkringskassan. Jag har sluppit uppge en tid för när jag ska vara frisk. För hur ska jag kunna göra det? Jag var orolig när jag blev omförsäkrad men det blir bättre än jag hade kunnat ana. I debatten beskrivs ibland vi som blivit omförsäkrade som offer. Det gör mig upprörd och jag känner mig kränkt. Jag vill komma tillbaka och arbeta, inte beskrivas som ett offer.

Tack vare introduktionsprogrammet är jag säker på att jag har kommit tillbaka snabbare och med en annan attityd. Jag har känt mig friskare av att ha kontakt på mina villkor med Arbetsförmedlingen än att vara en i mängden hos Försäkringskassan. Om man blir sjuk ska man få hjälp och stöd. Men jag personligen behövde också en kick i baken. Att själv bedöma när man är redo att arbeta igen kan vara svårt. Och då är det viktigt att stödet finns där. Inte minst från arbetsgivaren. Jag har haft turen att ha en utmärkt arbetsgivare som har stöttat, bromsat, peppat och stämt av. Tillsammans har vi arbetat för en frisk Malin. Hur hade mitt liv sett ut om jag varit kvar i sjukföräkringen i stället för att få den här chansen?

Den första oktober arbetar jag heltid.

Malin Byström
Edvard Unsgaard (M), riksdagskandidat