Vi har fått den mat vi bad om
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-11
Matskribent Lotta Lundgren: Äldrematen är billiga och hygienisk – men inte god
Legat på sjukhus den senaste tiden? Då känner du säkert till att man inte har några hemligheter för Vården.
Vården har rätt till exakta sammanställningar av allt du ätit och druckit. Vården behöver veta hur många ml, cl och dl av det ena eller det andra som lämnat din kropp. Vården måste få krypa in och kika lite här och lite där också, om du är så vänlig och böjer dig framåt en aning. Inga detaljer är för små, för privata eller för genanta. Allt ska upp i ljuset, allt kan diskuteras öppet och alla får vara med.
Dagens microvärmda sjukhuslunch, vanligtvis en ljusbrun röra serverad i svart plastlåda, påminner om att förhållandet vården/vårdtagaren inte är ömsesidigt. När det gäller maten får Vården nämligen ha hur många hemlisar som helst. Kommer köttet, om det nu är kött, från en grisfabrik i Thailand, Polen eller Kina? Hur många e-nummer ingår i receptet? Hur lång tid har förflutit sedan maten lagades – några dagar eller en vecka? Och finns det överhuvudtaget något ur näringssynpunkt värdefullt kvar i lådan, bortsett från kalorierna?
Det kommer Vården aldrig att berätta – eftersom Vården uppriktigt sagt inte har en aning. Vården, Skolan eller Omsorgen vet bara vad leverantören lovade när avtalen handlades upp och skrevs under: att maten klarar dagens extrema krav på hygien och håller sig inom den utlovade kostnadskalkylen. Att äta upp den är inte de ansvariga politikernas problem – det får någon annan göra. Nämligen förskolebarnen, åldringarna, sjukhuspatienterna och de andra som inte haft med beslutet att göra och saknar möjlighet att äta någon annanstans.
Det är som om den enskilt viktigaste detaljen helt fallit ur kalkylen: Mat som ingen vill äta, hamnar i soporna. Mat som inte innehåller mat, gör ingen nytta i kroppen. Och mat som inte är god, har i grund och botten förfelat sin uppgift.
Aldrig tidigare i den västerländska människans historia har mat varit intressantare eller roligare än nu. Vi tänker på mat och pratar om mat som aldrig förr. Men medan vi samtalar om den ekologiska, närproducerade, handknådade matens autenticitet, tycks utvecklingen i de allt storskaligare jordbruken, livsmedelsindustrierna, kommunala storköken och statliga verken, streta på i precis motsatt riktning.
Kravet på billig mat, tillsammans med myndigheternas nit att skapa trygga regelverk kring livsmedel, har gynnat framväxten av livsmedelsföretag som är lika duktiga på att förhandla och göra vinster, som de är inkapabla att producera bra mat. Vi har fått den billiga, hygieniska mat vi bad om. Problemet uppstår när vi ska äta den.
Prislappen är ett trubbigt instrument när man ska bedöma kvaliteten på en måltid. Frågar du mig i egenskap av expert så brukar jag istället hänvisa till munnen. Smaka på maten nästa gång du äter.
I den enkla handlingen ligger nyckeln till det som kommer att revolutionera vårt sätt att välja mat och därmed livsmedelsindustrins sätt att producera den. För när vi upptäcker att riktig mat smakar helt annorlunda än dess serietillverkade imitationer, förändras i ett slag spelplanen för dem som bestämt att mat ska vara tom och billig – till vilket pris som helst.
Lotta Lundgren
Matskribent och programledare för ”Landet brunsås”