Svensk kolonialism – en marginell företeelse
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-11-04 | Publicerad 2014-11-03
Replik från Nima Sanandaji om kolonialismen
Michael McEachrane menar att dagens rasism beror på Sveriges roll som kolonisatör. Författaren glömmer hur marginell Sveriges koloniala experiment var. Det är sant att Sverige ägde ön Saint Barthélémy. Men redan under kolonialtiden ansågs det vara ”en mycket obetydlig” ö med ”en synnerligen liten befolkning”. 1638 köpte Sverige kolonin ”Nya Sverige” i nuvarande USA. Bara 17 år senare avslutades detta koloniala äventyr.
Vi kan komma ihåg att Sverige under samma tid deltog i 30-åriga kriget. Svenskar bar ansvar för ett krig som skördade åtta miljoner människors liv.
Enligt postkolonial marxistisk teori är de demokratiska marknadsekonomierna i väst onda eftersom deras befolkningar i tidigare generationer ägnade sig åt kolonialism och krig. Men i princip alla länder har en historia av krig och förtryck. De demokratiska marknadsekonomierna har bidragit till att avskaffa slaveriet på global skala. De har spridit innovationer, frihet och välstånd. Sverige är ett föredöme i internationellt fredsarbete. I år firar vårt land 200 år av fred.
En metod att bekämpa rasism är postkoloniala teorier. De går ut på att svenskar, på grund av sin hudfärg och kultur, ständigt ska känna historisk skuld gentemot resten av världen. Det andra är ett upplysningsarbete om nazismens brott och det orimliga med att skuldbelägga människor baserat på deras hudfärg. Det andra alternativet tycks helt enkelt vara mycket bättre.
Nima Sanandaji,
Tekn. Dr. och författare, skriver på en studie om invandrarnas möjligheter för amerikanska Cato Institute.