Grattis Ulf Ekman – nu är du äntligen fri
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-03-13
Avhoppare: Nu kan fler medlemmar se möjligheten att bryta sig ur
Nyheten att Ulf Ekman hoppar av Livets ord, den manipulativa församling han själv startade, och blir katolik är oväntad. Osannolik, lite roande, men i grunden positiv. En nyhet som kan påverka människor både i Uppsala och runt om i världen.
Jag vill börja med att säga att jag blev glad, å en mängd olika människors vägnar.
Dels för paret Ekman själva. Det måste vara skönt att få kliva ner från den piedestal av ofelbarhet som de själva ställt sig på. Att slippa vara Guds utvalda redskap och bli vanliga personer i ett vanligare sammanhang. Och befriande, att lämna den återvändsgränd som de murat in sig i med sin egenproducerade bigotta och bokstavstroende lära. Inom katolicismen finns ett intellektuellt spelrum av helt andra dimensioner.
På sätt och vis var ju Ulf Ekman lika fast i sin roll som jag en gång var var fast i min som församlingsmedlem.
Jag är också glad över att han nu ber människor han skadat som Livets ord-ledare om ursäkt. Sedan jag själv lämnade organisationen och genom min bok om den har jag stött på många sådana människor.
Måhända är det den katolska bikten som hjälpt honom att nu konfrontera sina demoner. Men innebär det att han är förlåten?
Det kan bara de som skadades av hans verksamhet svara på.
Det bästa är att det här kan göra det möjligt för medlemmar att lämna rörelsen och dess intellektuella och sociala fängelse.
De kan nu, när deras himmelsände guru de facto erkänner att hans uppenbarelser var felaktiga, med goda argument lämna rörelsen och skapa sig sina egna liv.
Vad som kommer att hända inom Livets ord och dess församlingar i Sverige och i världen är intressant. Hur ska flocken hantera att han överger dem?
Det som sker är spännande att följa ur ett religionspsykologiskt perspektiv. Hur reagerar människorna i en organisation när dess ledare, idol och exempel försvinner och med det en av grunderna för deras tro och verklighetsbild?
För Ulf Ekman och hans fru var ju mer än vanliga människor. De var av Gud utvalda och mönsterbilden alla skulle efterlikna.
Hur förändras bilden av honom inne i organisationen? Vad ska församlingen nu göra med alla hans böcker, där han predikar sin egen lära, nu när han offentligt tror något annat? Kommer den sammanslutning av Livets ords församlingar som finns, att upplösas?
Kanske kommer man att göra precis som man har gjort i decennier; följa sin ledare. I så fall kan S:t Lars katolska församling i Uppsala snart ha en kö med hugade konvertiter som är lika övertygande om sin katolicism som de var när de predikade om det fantastiska med Livets ord och Ulf Ekman.
När jag lämnade Livets ord 2000 vet jag att man bad ”motböner” för mig och försökte befria mig från demoner.
I samband med påvebesöket i Uppsala 1989 bad man också i Livets ord för att befria påven från de demoner man ansåg att han bar på. Ulf Ekman predikade mot påvebesöket i Uppsala och skrev att den katolska kyrkan var ”full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket falsk religiositet”.
Nu vill han inte längre vara en del av den tro han själv skapat och försvarat. Han vill lämna den och ansluta sig till moderkyrkan, och är enligt uppgift lockad av dess ”moraliska fasthet och rika sakramentala liv”.
Det är som någon skrev på Facebook: När fan blir gammal blir han religiös.
Per Kornhall