Måste en svensk titta på Kalle Anka på julen?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-12-18
Eli Göndör: Problematiskt grunda nationalitet på åsikter och beteenden, SD
En del av SD:s anhängare och förtroendevalda har förts till skampålen på grund av sina åsikter. Det har lett till en debatt om vad som krävs för att människor som döljer sig bakom anonymitet ska få avslöjas. Därmed har också frågan om vad SD och partiledningen egentligen står för hamnat i skymundan.
SD vill göra skillnad mellan landets medborgare grundat på etnicitet, åsikter och beteende.
En genomgång av partiets principprogram visar att SD ser en skillnad mellan att vara svensk medborgare å ena sidan och att tillhöra den svenska nationen å andra sidan. I programmet står det:
”Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen.”
Idén om att medborgarskap är förknippat med vissa villkor borde inte ses som speciellt kontroversiellt och förekommer på olika sätt i flera demokratier. Däremot blir det problematiskt när en skillnad görs mellan medborgarskap och nationell tillhörighet. Partiet hävdar visserligen att dess idé om nationalism är ickerasistisk, men anser samtidigt att assimilerad till den svenska nationen är den med: ”ickesvensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.”
Vad ”ickesvensk bakgrund” och ”flytande svenska” innebär är svårt att säga. Talar exempelvis Sveriges drottning flytande svenska enligt SD? Eller bestämmer SD vems ”flytande svenska” som ska godkännas?
Enligt SD:s principprogram kan alltså en person med svenskt medborgarskap som ser sig som svensk, ställas utanför den svenska gemenskapen om den har ickesvensk bakgrund och inte vill göra Sveriges historia till sin. För att kunna göra svensk historia till sin egen behöver man känna till den. Något annat borde vara obegripligt. Men det finns ingen självklar koppling mellan tiden någon vistats i Sverige och dennes kunskaper om Sveriges historia. En nybliven svensk medborgare kan mycket väl vara kunnigare i svensk historia än någon med svenskt medborgarskap generationer tillbaka. Det är heller inte självklart att den som kan Sveriges historia också vill göra den till sin. SD anser uppenbarligen att i stället för själva kunskapen borde etnicitet och människors val av identifikation, avgöra personers nationella tillhörighet. Om det sedan kallas ickerasism eller något annat, spelar mindre roll.
Hur livet i enlighet med den svenska kulturen ska levas finns det många olika svar på. Men frågan är om det är acceptabelt att på julafton exempelvis titta på ”Sagan om ringen” i stället för Kalle Anka och ändå anses leva enligt svensk kultur?
SD hävdar att kraven endast gäller dem utan svensk bakgrund. Men vad gäller för exempelvis den svenske författaren Torbjörn Säfve, som står staty i boxarställning i Örnäset i Luleå och tog namnet Ali Touba då han på 70-talet konverterade till islam? Har han genom sin konvertering diskvalificerats från den svenska nationen?
Vad som är svenskt inom film, litteratur, konst, mat, musik, arkitektur, natur och annat kan diskuteras. Det som anses vara svenskt finns det anledning att värna om. Men en person ska anses vara svensk från den stund den fått sitt svenska medborgarskap. Vad en människa har för åsikter om Sveriges historia, vad den läser för böcker eller ser för filmer, väljer att tro på eller be till ska inte ha någon betydelse.
Politiska partier med ambitionen att bestämma vad människor ska göra, säga eller tänka för att accepteras i en nationell gemenskap har aldrig gjort något gott. Tron att SD skulle vara ett undantag är i bästa fall naivt.
Eli Göndör
Den här texten går inte längre att kommentera
Vi har rundat av diskussionen. Tidigare inlägg går dessvärre inte att se, en tekniskt brist vi är medvetna om. /Redaktionen