Debattörerna: Ett förbud mot tiggeri slår mot de fattigaste
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-01-11 | Publicerad 2013-01-07
Kritisera diskriminering i stället för att kriminalisera offren
Justitieminister Beatrice Ask säger att man vill komma åt ligorna bakom det organiserade tiggeriet, inte individerna. Men vi vet vilka det är som främst drabbas om tiggeriet kriminaliseras. Om ligorna vore huvudsaken skulle ju svenska myndigheter kunna inleda ett samarbete med Interpol för att bekämpa dem.
Men nu är det de romska individerna man vill bli av med. Ligaledarna har ofta mäktiga beskyddare i de länder där diskriminering mot romer är som värst, en diskriminering som driver människor ut på tiggarresor i Europa. Det handlar bland annat om att utfattiga romska familjer tvingas sälja allt de äger för att sända sina barn till andra länder i jakt på bättre villkor. Ofta har ungdomarna förespeglats jobb som i själva verket innebär att de blir offer för slavhandel.
Som bekant vill SD att även individerna, offren, kriminaliseras om de tigger på svenska gator. Men med det lagförslag Beatrice Ask lägger fram behövs ingen sådan kriminalisering. De tiggande romerna blir offer i alla fall.
Om tiggeri förbjuds blir det lättare för den svenska polisen att direkt avvisa romer vid gränserna om de inte kan uppvisa tillräckligt med medel för sitt uppehälle. Vi är då tillbaka i förhållandena under åren 1914–1954 då det rådde inreseförbud för romer.
När Sverige nu föreslås gå samma väg som Norge och kriminalisera tiggeri gör man det under förespegling att man på det sättet skulle komma åt människohandel. Men hur avgör man i vilken grad en tiggande rom ingår i organiserad kriminalitet eller bara i sin familjegrupp? Dessutom är inte alla tiggare romer. Det förekommer många olika östeuropeiska grupper i de här sammanhangen.
Plötsligt befinner sig landets justitieminister i ett tvivelaktigt sällskap av europeiska politiker från länder där man struntar i om man bryter mot romernas mänskliga rättigheter.
Var det inte meningen att man i EU skulle kräva att den romska frågan prioriterades på förhandlingsbordet? När man inte öppet vågar kritisera de länder i Europa som diskriminerar romer – praktiskt taget alla – ger man sig nu i stället på offren, de minst skyddade, de som ofta inte har mat för dagen, människor som är skuldsatta och knappt har en chans att komma in i samhället.
Europarådet har uttryckt stor oro över hur offentliga tjänstemän i olika länder skärper tonen mot romerna som folkgrupp. Det gäller inte bara länder som Tjeckien, Slovenien och Italien utan också sådana som Schweiz, Storbritannien, Belgien, Portugal och Lettland. Vi vet att andra organisationer kritiserat antiromska uttalanden från makt- havare i till exempel Moldavien, Österrike, Bulgarien, Danmark, Grekland, Litauen, Spanien och Turkiet.
Berlusconi i Italien samlade röster under parollen ”romer är ondskans armé”.
Utrikesministern i Rumänien ville 2008 inrätta arbetsläger för romer i den egyptiska öknen, hans efterträdare hävdade att romer genetiskt är predestinerade för kriminalitet. I Ungern diskuteras införandet av arbetsläger för romer för att få ”ordning på missbruket” av välfärden. Från Frankrike har romer deporterats i låsta godsvagnar och i Bulgarien inrättades 2007 ett nationalgarde för att skydda bulgarerna mot ”romsk terror”.
Överallt i Europa hänvisas romer till städers och byars utkanter utan service. De bor i skjul utan vatten och el och deras barn kan avvisas från skolorna om man tycker att de är ”för många”.
Vilken signal vill Beatrice Ask ge det övriga Europa?
Domino Kai
Mirelle Gyllenbäck
Rosita Grönfors
Ingrid Blomerus