Vården måste följa upp självmordsförsök

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-09-10

Debattören: Inför ett kvalitetsregister – det kan rädda liv

Alfred Skogsberg.

Varje år försöker cirka 15 000 personer ta sitt liv i Sverige. Av dem kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Men vad händer sedan? Vilken uppföljning görs?

Majoriteten av alla som tar sitt liv har besökt en psykiatrisk mottagning en tid innan självmordet. Vården har därför chansen att hjälpa många inom denna ytterst sårbara grupp människor. Men ofta skrivs dessa suicidala ut alltför snabbt. Sällan görs en uppföljning. Men dessa patienter måste följas upp eftersom suicidrisken är förhöjd under de första tolv månaderna efter ett självmordsförsök.
I Sverige finns i dag strax över 100 kvalitetsregister. Ett kvalitetsregister är en stor databas som med patientens tillåtelse och medverkan lagrar information om individens behandling. Grundtanken med kvalitetsregister är att göra patienten delaktig och över tid följa resultaten och jämföra dem med liknande verksamheter.

Kvalitetsregister har funnits i Sverige sedan tidigt 90-tal. Många sjukdomar och behandlingar har därför systematiskt kunnat undersökas och underlaget gör det lättare att analysera vilken vård som fungerar. Exempelvis har Svenska höftprotesregistret bidragit till att Sverige har lägst andel omopererade i världen.

En effekt med kvalitetsregister är att den egna kliniken identifierar vad som måste förbättras. Personalen får snabbt reda på vilka insatta åtgärder och behandlingar som fungerar bra eller dåligt. Det blir också lättare att följa upp enskilda sjukhus, landsting och att jämföra olika vårdenheter och landet som helhet. Och för forskningen är registren ovärderliga. Till exempel har olika läkemedel kunnat utvärderas och sämre har fått ge plats för mer effektiva.
Sannolikt skulle ett kvalitetsregister för suicidala bidra till att rädda ett stort antal av de som varje år tar sitt liv. Dessutom skulle vi få svar på en rad frågor: Hur många dör utan att de erbjuds uppföljande vård? Hur många hjälps av enbart psykofarmaka? Vilka åldersgrupper svarar bäst på vilken behandling? Hur viktigt är det att involvera närstående? Hur viktigt är det att samarbeta med samhällets övriga hjälpinstanser? Vilken vård fungerar bäst i landet? Allt detta och mycket till skulle kunna utläsas.

Men i dag kan någon som nyss försökt ta sitt liv skrivas ut inom kort. Ofta med recept på antidepressiv medicin. Sedan är det långt ifrån säkert att någon från sjukhuset hör av sig eller att patienten skyndsamt får träffa en terapeut. Och om ett suicid inträffar efter att mer än en månad förflutit sedan patienten besökte en vårdenhet görs ingen utredning. Och därför kan vi inte lära oss om vad som gick fel.

Med andra ord är kvalitetsregister oerhört viktiga för analys, forskning, läkemedelsindustrin, kunskapsspridning, för förståelsen över hur vi bäst kan behandla olika typer av problem och inte minst för den självmordsnära.

Att det därför inte finns ett kvalitetsregister för vården av suicidala är en stor brist och något som snarast måste rättas till. Därefter krävs att de vårdenheter som möter självmordsnära ansluter sig till registret och följer upp vilken vård som ges. Då kan vi med lite tid få de redskap vi behöver för att kunna erbjuda en ordentligt förbättrad vård för en av våra allra mest utsatta patientgrupper, och rädda livet på många som annars skulle dö i självmord.

Alfred Skogberg

Journalist och författare till boken ”När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra”

Följ ämnen i artikeln