Vet LRF verkligen vad de pratar om?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-04-11 | Publicerad 2012-04-05

Anders Ekholm: Man måste fråga sig var egensansvaret finns när det handlar om att skydda sina tamdjur

LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson anser i en debattartikel på Aftonbladet.se att rovdjursförvaltningen är orimlig och orättvis och att landsbygdens näringar (läs fårnäringen) tar stryk av vargens ökning och spridning. Man menar att skadeverkningar måste begränsas och att drabbade i dag går ekonomiskt skadeslösa, samt att vargstammen måste begränsas genom ökad skyddsjakt och återinförande av licensjakt.

Vet LRF verkligen vad de pratar om, eller har man en helt annan agenda som går ut på att minska vargstammen till minsta möjliga nivå, till exempel för att öka sitt egna jaktliga uttag på klövvilt?
Vet man inte att samhället står för ansenliga summor i bidrag till fårnäringen för att hålla betslandskapet öppet? Bidrag som fått till följd att antalet får ökat enormt i takt med vargstammens etablering? Antalet får  i det mellansvenska vargbältet har ökat med 43 procent de senaste tio åren!
Vet LRF inte att samhället står för omfattande kostnader till tamdjursnäringen i form av bidrag till rovdjursavvisande stängsel? Bidrag som per meter stängsel nyligen mer än fördubblats? Bara i Gävleborg har mer än  220 rovdjursavvisande stängsel satts upp med bidrag från samhället de senaste tio åren. Detta har resulterat i att antalet angreppstillfällen av varg på tamdjur i snitt bara är drygt ett angrepp per år. I de fall angrepp sker är det uteslutande angrepp på tamdjur inom mycket bristfälliga stängsel där vargen i princip kan kliva in till ett dukat smörgåsbord.
Man måste fråga sig var egenansvaret finns när det handlar om att skydda sina tamdjur. I LRF:s värld är det skydds- och licensjakt som är lösningen på problemet, när det i själva verket inte är svårare än att varje tamdjursägare i rovdjursområden, genom bland annat omfattande bidrag för förebyggande åtgärder, själva har det fulla ansvaret att skydda de tamdjur de valt att hålla.
Mot bakgrund av ovanstående måste samhället och allmänheten ställa sig frågan vad exakt är det i LRF:s värld som är så orimligt och orättvist i rovdjursförvaltningen?

Anders Ekholm