Vi behöver en ny lag för att skydda de dementa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-09-21

Debattörerna: De som inte kan fatta egna beslut måste kunna få hjälp med det

helskärm

Aftonbladet berättade nyligen om demenssjuka Lillian, som vill bo hemma utan hjälp av hemtjänsten trots att det är uppenbart att hon på grund av sin sjukdom inte klarar av detta.

Lillians fall är inte unikt. I dag finns inget stöd i lagen för att se till att demenssjuka med allvarlig kognitiv störning får rätt vård när de inte längre är förmögna att fatta egna beslut. 

Det innebär att dessa personer inte ens har lagskydd i situa­tioner när deras sjukdom medför att de riskerar både sin egen och andras hälsa. Personalen har inget stöd för att utföra åtgärder som är nödvändiga för den demenssjuke och anhöriga står ­utan möjlighet att överklaga vårdmetoder som de anser vara integritetskränkande eller skadliga.

Frågan är långt ifrån ny på dagordningen och har diskuterats i omgångar sedan 1980-talet. En utredning presenterades under 2006, och ett lagförslag bereds för närvarande på socialdepartementet. Det är viktigt att en ny lagstiftning har ett brett stöd i riksdagen men ännu finns politiska låsningar i frågan. Det är hög tid att vi enas över blockgränserna och ser till att denna lag kommer på plats.

Låt oss vara tydliga med att en lagreglering ska handla om god vård och omsorg om personer med demenssjukdom, och att grunden är en kompetent och närvarande personal. Alla Sveriges kommuner och landsting måste därför göra sin del och se till att det finns en utbildad och tillräckligt stor personalstyrka för att möta behoven i den växande gruppen personer med demenssjukdom.

Men det räcker inte. Bristen på lagstiftning inom demensvården får dagligen effekter för äldreomsorgen. Vi vet att exempelvis brickbord, sänggrindar, fasthållning och låsta dörrar förekommer. I vilken utsträckning beror i dag mer på hur arbetsmetoder och den interna kulturen ser ut på ett visst boende, snarare än vad som är eller bör vara tillåtet. Det är inte rimligt.

Det kan också handla om ­enklare saker. En demenssjuk person som bor hemma och får sin omsorg via hemtjänsten kanske har sur mjölk i kylskåpet, eller ­äpplen som har ruttnat i frukt­skålen. Hemtjänstpersonalen får då i dagsläget ­inte slänga maten eller ens hindra den demenssjuke från att dricka av den sura mjölken ­utan hennes samtycke. De tvingas begå ett lagbrott för att göra det.

Problemet har uppmärksammats i fler länder. Danmark införde sin lagstiftning på området under 2000, England antog Mental Capacity Act 2007 och norsk lagstiftning togs i bruk under 2009. Lagarna skiljer sig lite åt, men har samma vällovliga syfte: att minska tvång och öka rättssäkerheten. Något som visat sig stämma bra överens med hur det har fungerat i praktiken.

Den engelska Mental Capacity Act bygger exempelvis på fem principer som innebär att personen får stöd för att fatta ­egna ­beslut. Om hjälp behövs ­måste detta ske för personens eget ­bästa, och inte för någon annans skull, tycke eller smak. Beslutskapacitet bedöms utifrån två huvud­punkter: Att personen har en skada eller sjukdom som påverkar hjärnans funktion och att denna skada eller sjukdom gör att personen inte kan fatta ett specifikt beslut vid den tidpunkt beslutet måste tas. En checklista används vid alla beslut som fattas av personal. Allt dokumenteras och ett särskilt överklagandesystem har inrättats. Detta har minskat behovet av att använda tvång. Det leder också till att det växer fram vedertagna och likartade arbetsmetoder.

Vår uppfattning är glasklar: även Sverige behöver en lagreglering som ökar rättsskyddet och minskar tvångsåtgärder när det gäller personer med demenssjukdom och allvarlig kognitiv störning.

Joakim Larsson
Äldreborgarråd (M) i Stockholms stad

Mirja Räihä Järvinen
Gruppledare (S) äldrenämnden  i Stockholms stad

Wilhelmina Hoffman
Föreståndare Svenskt demens- ­centrum
samt verksamhetschef  Stiftelsen Silviahemmet

Martin Annetorp
Ordförande i Svensk Geriatrisk  Förening (SGF)

Laura Fratiglioni
Professor Aging Research Center

Sven Erik Wånell
Direktör Stockholms Läns  Äldrecentrum

Åke Fagerberg
Ordförande i Anhörigas Riksförbund

Krister Westerlund
Ordförande Alzheimerföreningen  i Sverige