Dags för medelklassen att strejka mot skatten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-09-13
Skattebetalarnas förening: Sveriges tjänstemän borde ta efter de italienska fotbollsstjärnorna
I Italien pågår en intensiv debatt om marginalskatterna. I nuläget har Italien en högsta marginalskatt på 43 procent som tas ut på inkomster över 700 000 kronor. Regeringen har föreslagit en tillfällig ”solidaritetsskatt” för höginkomsttagare som en del i sitt sparpaket. Det första förslaget innebar en extra marginalskatt på inkomster över 90 000 euro, det vill säga 850 000 svenska kronor.
Detta skapade dock en intensiv debatt och protester från delar av landets verkliga ekonomiska elit, aktörerna inom den professionella fotbollen. Klubbarna, som garanterar nettolöner till spelarna, ville inte betala mer och spelarna hotade med strejk om de skulle behöva stå för skattehöjningen.
Nu ska man ha i minnet att 90 000 euro är att betrakta som en mycket blygsam månadslön i dessa sammanhang. En professionell fotbollspelare i italienska ligan gör inte bara sig själv ekonomiskt oberoende för all framtid utan sannolikt även sina barn och barnbarn. I det modifierade förslag som regeringen Berlusconi nu försöker få genom parlamentet handlar det om 3 procent på alla inkomster över 500 000 euro (4,7 miljoner svenska kronor).
Detta ska också ses mot bakgrund av att Italien är en av Europas mycket misskötta ekonomier som länge slarvat med statens finanser, levt över sina tillgångar och nu försvårar hela eurosamarbetet.
I Sverige råder en annan verklighet för ”höginkomsttagare”. Här är den högsta skattesatsen för det första 57 procent (således går mer än häften av en löneökning i skatt). Det är mer än i något annat land. Och skatten tas ut redan vid årsinkomster på 560 000 kronor, alltså en niondel av den inkomstnivå som föreslås i Italien.
De allra flesta som betalar denna skatt i Sverige är människor som amorterar på villalånen, sparar till semestern och har stora studielån. Det rör sig om vanliga akademikergrupper, högre tjänstemän, statliga mellanchefer och småföretagare.
Dessa grupper har blivit lovade att få behålla åtminstone hälften av sina löneökningar (det vill säga att värnskatten avskaffas) redan när den borgerliga regeringen tillträdde 2006. Det har inte blivit av och har nu skjutits så långt på framtiden att det är ytterst oklart om den någonsin kommer att avskaffas.
Det kan ses mot bakgrund av att Sverige har en av de bäst skötta statsfinanserna i världen. Statsskulden är endast hälften så stor som EU tillåter. Statens sparnit har gått så långt att det inte är orimligt att hävda att medborgarna är överbeskattade.
I Sverige råder också den omvända debatten. Orsaken till att regeringen inte rört skatten är i grunden politisk oro för att någon med mycket hög inkomst (fortfarande grupper som tjänar väsentligt mindre än fotbollsstjärnorna i Italien) skulle få kraftigt sänkt skatt. I Sverige, där staten definitivt har råd att avvara de fem miljarder som värnskatten drar in, kan en strävsam medelklass inte ens få behålla hälften av sina löneökningar av rädsla för att det skulle betraktas som orättvist.
Sveriges akademiker, företagare och tjänstemän borde lära av fotbollsstjärnorna i Italien. De borde kanske strejka ett tag i protest mot att en rik stat tar mer än hälften av varje löneökning. Men det skulle aldrig hända. Sveriges strävsamma medelklass knyter näven i byxfickan, går till jobbet, bär upp landet och betalar världens högsta marginalskatt. De förtjänar en bättre behandling.
Robert Gidehag