Svenska medier driver Saab mot ruinens brant
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-09-13 | Publicerad 2011-09-12
Antonovs svenske företrädare: Journalister låter sig luras av regeringen
Den allt mer tillspetsade mediala rapporteringen runt Saab påverkade med all sannolikhet tingsrätten i Vänersborg att fatta ett beslut som går stick i stäv med ett rationellt tänkande. Man har vikt sig för den journalistik som anser att Saab måste läggas ner.
Alla som arbetar och verkar för ett livskraftigt Saab har generellt utmålats som mindre hedervärda personer som enbart är ute efter att berika sig själva. Vem som är värdig att tillvarata bolagets intressen förtäljer inte journalistiken, man ser hellre en ödeläggelse än att någon ska tillskrivas förtjänsten för att Saab överlever.
Den allmänna opinionen påverkas naturligtvis starkt av den ensidiga rapporteringen som vägrar att belysa regeringens roll i Saabaffären. Hur tydligt det än är väljer svenska journalister att blunda för att regeringen gång på gång uttalat sig om att Saab inte har någon framtid.
Det började redan innan Spyker förvärvade bolaget och sedan har det bara fortsatt. Den obegripliga blockeringen av Vladimir Antonov har inte heller diskuterats. Varför granskas inte regeringens roll? Handlar det om okunskap eller rädsla?
Media ger i stället utrymme åt ett stort antal så kallade ”experter” för att kommentera läget. Dessvärre tycks experterna sällan ha någon större insikt om den komplicerade strukturen runt en bilindustri. Saab har tusentalet underleverantörer och återförsäljare och det är en mycket skör organism som vid en konkurs riskerar att totalt kollapsa. Om man sedan vill försöka få i gång klustret igen krävs mångmiljardbelopp och lång tid.
Victor Muller beskylls för samtliga finansiella problem som Saab i dag har. Vem talar om motvinden som det svenska etablissemanget, media och inte minst regeringen erbjuder?
Victor Mullers uppgift är övermänsklig. Han har ett engagemang för Saab som inte i första hand har någon koppling till egna ekonomiska vinningar. Han har gjort mycket stora personliga uppoffringar, det är tragiskt att se det bemötande han nu får, jag kan inte annat än konstatera att priset för detta har varit mycket högt, han har inte heller fått betalt för sitt arbete då de beslutade ersättningarna delvis uteblivit.
Saab har i dag inga ”sjuka” delar trots att ”experterna” hävdar motsatsen. Företaget är vitalt med ett helt nytt modellprogram som aldrig varit bredare, Saab engineering har ett spektrum av möjligheter med en mängd efterfrågade tjänster, för att inte tala om reservdelsbolaget som gör en årlig vinst runt en halv miljard kronor.
Saab kan med lätthet generera rejäla vinster till sina ägare inom tre år. Saab har nästan aldrig sålt färre än 120 000 bilar, under många år med ett tio år gammalt modellprogram. Saab, som har varit en division inom GM, har till stor del fungerat som ett utvecklingsbolag åt Opel, Buick och Cadillac, där stora delar av kostnaderna belastats Saab.
Var är den goda tanken om att tillvarata skattebetalarnas pengar, i händelse av en konkurs – då samhället kan komma att belastas med kostnader på 15–20 miljarder kronor? Vem står för denna nota om inte skattebetalarna? Regeringen väljer att sila mygg och svälja kameler.
Man kan jämföra Saab med ett barn i en pool som håller på att drunkna, med livbojen i hand står regeringen och Europeiska investeringsbanken, EIB, som väljer att titta bort. Ett passivt agerande är lika illa som en uppsåtlig skada.
Jag hoppas på en mer opartisk, nyanserad och framför allt initierad medierapportering om Saab från alla perspektiv, något som vi ser en total avsaknad av i dag. Om den granskningen uteblir vill jag gratulera regeringen som lyckats föra både journalister och det svenska folket bakom ljuset i Saab-frågan, en bragd i sig.
Lars Carlström