Jag var fackets politiska alibi
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-03-01
F d anställd på Byggnads: Facket struntar i utländska arbetares villkor
Jag har arbetat i fem år i byggfackets, Byggnads, tolkprojekt. Vi var några flerspråkiga, framför allt polsk-, lettisk- och/eller rysktalande som skulle söka upp och medverka till att östeuropeiska byggnadsarbetare som arbetar i Sverige får den lön och de rättigheter de ska ha när de arbetar i Sverige.
Jag älskade mitt jobb och trodde på det. Jag hade egna erfarenheter av hur utländska arbetare blir utnyttjade och lurade i Sverige.
Nu, när jobbet tagit slut efter fem år, inser jag att min roll var att upprätthålla en illusion av att facket gör något för de utländska byggnadsarbetarna. Jag var helt enkelt en politisk kuliss som skapades i samband med Laval-målet.
Jag jobbade hur mycket som helst. Sökte upp byggnadsarbetare inom mitt område och kom in till avdelningarna med massor av exempel. Svaret blev: Ta det lugnt! Solen kan inte skina på alla.
I Lettland är minimilönen i dag cirka 2 500 kronor per månad. Det betyder att en arbetsgivare kan locka hit lettiska arbetare för en kostnad på cirka 15 000 kronor per månad.
De får 20 till 30 kronor per timme i lön, som de skattar för i Lettland. Resten, upp till mellan 80 och 100 kronor per timme, får de i traktamenten som är skattefria i Lettland.
Den beskattade lönen, som enligt avtal ska vara runt 160 kronor per timme, är alltså i verkligheten 20 till 30 kronor per timme.
Det här vet facket om och det är här som fackets dubbelmoral blir tydlig. Byggnads tecknar avtal med företag efter företag, sedan genomför de ingen kontroll alls och de utländska arbetarna har ingen aning om vad avtalet ger dem för rättigheter.
Företagen vet om att det räcker att skriva på avtalet. Alla uppgifter om löner som företagen skickar in till facket är falska.
Jag tog fram ett exempel, med alla bevis som behövdes. Men Byggnads centralt ville inte driva förhandlingen, det får ni lösa lokalt, var beskedet. De var rädda att få ett nytt Laval-fall.
Det betyder att Byggnads inte vårdar kollektivavtalet. Svenska arbetare och seriösa företag jobbar inte alls på samma villkor som utländska arbetare och oseriösa företag.
Och när Byggnads inte vårdar avtalet så innebär det snart att avtalet inte heller skyddar de svenska arbetarna.
Så vad ska man kalla det här? Jag tycker att det är dubbelmoral och dessutom diskriminering.
Vilka är det ni tycker att ni kan betala lite eller inget till för att få något byggt, lagat eller städat? Varför är vi andra sortens människor?
För det är inte sant att vi alla är lika. Det finns inga gemensamma regler som gäller för alla. Jag tror att både facken, som Byggnads, och myndigheterna förstår detta men ändå gör de inget.
Ta exemplet med den omskrivna blockaden i Malmö mot ett lettiskt företag. Där värvade facket tre svetsare som de krävde rätt lön för. Blockaden ledde till att de tre fick rätt lön för den tid de hade arbetat. De andra 30 fick inget alls.
De tre fick förstås sluta, det visste de redan när de gick med i facket men de hade gjort sin kalkyl.
De tog de pengar de fick och stack.
Företaget startade om med nytt namn och nytt organisationsnummer. De kom först till mig och ville teckna kollektivavtal. Men de förstod att jag vet hur de gör och att jag skulle kontrollera dem. Så de gick med i Sveriges Byggindustrier, BI, och fick med det ett avtal som ingen kontrollerar.
Facket är bra och nödvändigt. Idén är fantastisk och värd att slåss för.
100 års historia har givit det svenska facket en särställning jämfört med de länder där det är staten som har rollen att bevaka att enskilda individer inte unyttjas i arbetslivet.
Den svenska modellen är överlägset bäst. Problemet är bara att facket inte är i takt med tiden, man hänger inte med utvecklingen. I dag lever ombudsmännen och snobbarna i toppen (lita på mig, deras löner är mycket högre än medlemmarnas löner) alltför långt från verkligheten. Byggnads 100 000 medlemmar har ingen aning om vad som händer på arbetsplatserna eller hur lite Byggnads gör åt det.
Egentligen tror jag att det är försent nu för att börja protestera mot utvecklingen.
Det hade gått för några år sedan om man hade använt medierna mer, samtidigt som man hade sett efter vilka man arbetade tillsammans med och vad de hade för villkor.
Då hade man kunnat kräva lika rättigheter och man hade kunnat strejka för att nå dit.
Nu har man troligen förlorat den möjligheten.
Det här måste bli en politisk sak. Diskrimineringen måste upphöra, alla ska arbeta på samma villkor. Avtal ska gälla för alla. Och skatten måste kontrolleras.
Som det är i dag är det till exempel riskfritt att tvätta pengar med hjälp av utländska egenföretagare.
Min sammanfattning av fem år i Byggnads tolkprojekt blir tyvärr att jag var en kuliss. Jag var utlänningen som man visade upp för att ge intryck av att man gjorde något. Men jag släpptes inte in, fick bara vara en av den andra sorten.
Solen kan ju inte skina på alla.
Gints Kaplers