Maktens 60-talister offrar pensionärerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-23
Debattören: Våra pensioner hade inte alls behövts sänkas
Det har knappast undgått någon att Sveriges pensionärer har fått sänkt pension. Orsaken är den så kallade bromsen, som automatiskt ska se till att det är balans mellan tillgångarna och skulderna i pensionssystemet.
2010 och 2011 sänks pensionerna med 3 procent. Först om fem år beräknas systemet vara i balans igen. Det svider i pensionärens plånbok.
Nu lovar Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att pensionärerna ska prioriteras. De löftena klingar ihåligt. Pensionsbromsen hade nämligen inte alls behövt slå till – om bara den politiska viljan funnits.
Det är förfärande tydligt att rikspolitikerna varken förstår hur systemet fungerar eller bryr sig om att göra något åt det. Politikerna talar enbart om att sänka skatten för att lösa pensionärernas försämrade ekonomi. Men det löser inte de grundläggande problemen.
Pensionsbeloppen måste vara förutsägbara och stabila. De får inte variera på grund av konjunkturer eller andra slumpmässiga faktorer. Dessa krav uppfyller inte pensionssystemet.
Om viljan hade funnits, skulle det gå att på flera sätt att uppnå önskad stabilitet och undvika bromsen, även i framtiden:
Man kan justera inkomstindex, som är ett mått på löne- och prisutvecklingen i samhället. När index höjs stiger även pensionerna och AP-fonderna minskar.
Den förra S-regeringen genomförde mellan 2001 och 2004 en serie höjningar av grundavdraget, det belopp som är skattefritt vid taxeringen. Det höjde inkomstindex i samhället, och därmed även pensionerna. Då sjönk pensionsfonderna med 160 miljarder.
Vid årsskiftet 2008/2009 var underskottet 243 miljarder kronor. Såväl förra S-regeringen som alliansregeringen har låtit detta ske utan åtgärd.
Man hade kunnat införa en särskild lag som motverkar höjningen. Då skulle fondvärdet bibehållas och bromsen bli onödig.
Man kan återbetala de 258 miljarder som man 1999–2001 överförde från pensionsfonderna till statskassan. Motivet var att kompensera att statskassan övertog efterlevande- och förtidspensioner.
Dessa två pensionstyper gick från 1999 och framåt med plus, det vill säga arbetsgivarna betalade in mera pengar än vad som betalades ut. En ”kompensation” var således onödig.
Kompensationen var ett illusionstrick från finansdepartementet som riksdagsledamöterna föll platt för. Ingen tycks ha genomskådat det och protesterat.
Om de 258 miljarderna hade funnits kvar i AP-fonderna skulle de mer än väl balansera underskottet på 243 miljarder och därmed göra bromsen onödig. Tillräckligt stora pensionsfonder skulle även motverka konjunktursvängningar och därmed förhindra bromsen i framtiden.
Man skulle kunna höja avgifterna till pensionssystemet. Detta innebär höjda skatter och avgifter. Det är ingen bra lösning.
Slutligen kan man skjuta problemet på framtiden. Detta är smartare än det låter. Försäkringskassans prognos över 75 år visar att AP-fonderna skulle klara sig i längden – även utan broms 2010 och framåt.
Regeringens löften om skattesänkningar efter valet ter sig ironiska. Det är ju osäkert om alliansen kommer i läge att förverkliga dem. Dessutom finns det förbehåll: om ekonomin tillåter, och så vidare. Sänkningar av skatten i flera små steg kan inte motverka sänkningarna av pensionerna.
Det finns faktiskt pengar att helt återställa pensionerna omedelbart. Det är bara en fråga om vem som skall ha pengarna.
Den uppenbara oviljan att neutralisera bromsen styrker misstanken att det här i grunden inte handlar om pengar utan om attityd. Flertalet politiker som nu är i sin krafts dagar är 60-talister. De har inte mycket till övers för en äldre generation. Man tycks se pensionärer som bidragstagare, snarare än de som skapat det välstånd man tar för givet.
Till detta kommer kulturmönstret att diskriminera äldre i Sverige – värst i världen.
Även andra ersättningar som högsta sjukpenning, föräldrapenningen och helt vårdbidrag sänks med någon tia i månaden. Men pensionärerna har flera gånger förr varit med om att täcka brister i statskassan, både som löntagare och som pensionärer. Varför skall de få fem tunga år på grund av politisk oskicklighet?
Vi pensionärer kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder – före valet. Annars kan nog alliansen glömma nytt regeringsmandat.
Bloggat om pensionsbromsen
P-bromsen blir piratröst
Oldermannen skriver: ”Alliansen får gärna utlösa Promsen för min del. Det ska bli ett nöje att avskeda hela byket från regeringstaburetterna. Men inte för att den rödgröna röran ska inta dem. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Nej, det får bli något annat som kan tjänstgöra som en väckarklocka för herrar/damer politiker. Piratpartiet kanske?”
■ (S)mitare i pensionsdebatten
”Det rödgröna alternativet innebär mindre i plånboken för alla, också för pensionärer. Det blir effekten när de efter en eventuell valseger snabbt kommer att höja skatterna med tusenlappar för normala inkomster. Hur kan 70 kronor i lägre pension per månad bli en stor fråga, medan 1500 kronor i sänkt skatt på månadslönen för en sjuksköterska glöms bort? Svensk samhällsdebatt är oerhört skev.” skriver Dick Erixon .
Bloggredaktör: Ulrika Lundberg
Lars Henric Ekstrand