(V)i måste sluta vara nej-sägare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-18
Jonas Sjöstedt: Mitt vänsterparti är radikalt
Vänsterpartiet står inför stora utmaningar. Med kris i arbetarrörelsens olika delar måste ett offensivt Vänsterparti ta på sig uppgiften att visa en väg framåt. Grunden för att vinna valet 2014 lägger vi nu.
Vänsterpartiets första uppgift är självklar. Vi ska vara den tydliga oppositionen mot den borgerliga regeringen. Sverigedemokraterna är regeringens högra stödhjul och röstar med borgarna mer än nio gånger av tio i riksdagen när det väl gäller. De gånger regeringen ser ut att förlora som i skolfrågor eller om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan har S och MP tävlat om att få hjälpa Reinfeldt.
Vänsterpartiets roll ska vara den motsatta – tydlig opposition mot den politik som ökar klassklyftorna i Sverige. Vi ska visa att det finns alternativ till dagens politik. Vi ska synliggöra förlorarna i högeralliansens Sverige, de sjuka som mister sin sjukförsäkring, de arbetslösa som dumpas i FAS3 eller de utländska arbetare som utnyttjas med usla villkor på svensk arbetsmarknad. Vi ska inte bara opponera i riksdagen, vi måste också vara med och organisera utanför mötesrummen. Bara om det skapas verklig rörelse bland folk kan vi påverka.
Det räcker inte med att vi säger nej. Vi måste utveckla och formulera vårt alternativ för ett bättre Sverige. Tala mer om vad vi vill och hur vi vill nå dit. När skolor, vårdcentraler och äldreboenden säljs ut till riskkapitalbolag som smiter från skatt så är det vår uppgift att lägga en offensiv plan för solidarisk välfärd. Det räcker inte med att stoppa privatiseringar, vi måste visa vägen till en välfärdsstat för alla utan privata vinster. Vi måste våga bedriva en skattepolitik som faktiskt gör Sverige jämlikare och investera bort arbetslösheten. Det klarade inte det rödgröna alternativet. Vi måste våga gå längre.
Ekonomiska obalanser och spekulation skapar djupa ekonomiska kriser i Europa. Euron gör ont värre. Det är högerns idéer, oreglerad finanskapitalism och euron, som fördjupar krisen i våra grannländer. Det är vänsterns idéer, förbud mot skadlig spekulation, Tobinskatt, ökad jämlikhet och investeringar i infrastruktur, klimat och utbildning, som är lösningen på krisen. Vänsterpartiet har kraftigt bidragit till att Sverige klarar sig bättre än många andra länder ekonomiskt. Vi sanerade statens finanser och inget parti arbetade så hårt som vi för att stå fria från euron. Det är dags att vi utmanar borgerligheten om den ekonomiska politiken. Men det kräver att vi vågar stå för ett verkligt alternativ med skatt efter bärkraft.
Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det är ett misstag av dagens Vänsterparti att prioritera ner miljöpolitiken. Vi har en radikal och genomtänkt klimatpolitik – det är dags att även partiets ledning för fram den. Vi ser klimatfrågan ur ett rättviseperspektiv. Idag släpper de rika ut mer än de fattiga, män mer än kvinnor, nord mer än syd. En lösning på klimatfrågan måste bygga på rättvis fördelning av miljöutrymmet. Det är de som släpper ut mest som måste ändra sin livsstil. De ska inte kunna köpa sig fria från sitt klimatansvar.
Det är först när bördorna och möjligheterna fördelas lika som en radikal klimatpolitik kan accepteras av alla. Dessutom kräver klimatet att vi investerar och vågar styra. Vi måste bygga järnväg, renovera gamla bostäder och satsa på alternativ energi. Samtidigt skapar vi arbete och ett bättre Sverige. Det kräver investeringar, planering och politik. Detta är vänsterns paradgren och inget som marknadskrafterna kommer att ordna åt oss.
Jag vill se ett vänsterparti som är radikalt och odogmatiskt. Som vågar pröva nya tankar och förslag. Som talar mer om vad vi vill än vad vi är emot. Ett parti som vågar vara annorlunda och som står upp för dem som vill vara annorlunda. Samtidigt ett parti grundat på arbetarrörelsens klassiska värderingar men där även feminism och ekologi är självklara komponenter. Uppenbarligen räcker det inte att vi gör som vi alltid har gjort och säger det vi alltid har sagt. Då hade vi inte varit där vi är nu.
Att våga tänka nytt och utvecklas är nödvändigt i ett samhälle som förändras. Alternativet är att bli ett politiskt museum. Men vissa saker består. I en tid av villrådighet i arbetarrörelsen får vi inte tona ner vårt mål, grunden för vår radikalism. Att kapitalets makt över våra liv ska brytas. Att demokratin aldrig kan bli hel så länge den ekonomiska makten ligger i några fås händer. Att vi är demokratiska socialister och att vi menar allvar med vår socialism. Den är vårt mål, inte bara en prydnad i vårt partiprogram.
Jonas Sjöstedt