Ta fajten mot alliansen, KD
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-15
KD-politiker: Regeringssamarbetet kan bli partiets grav
Valåret 2010 blev historiskt. Aldrig tidigare har en borgerlig regering blivit omvald. Det var en stor utmaning alliansen tog sig an och klarade. Nu står koalitionen inför ännu en stor utmaning – att regera tillsammans utan att självimplodera.
Med Moderaterna uppe på rekordresultat medan de mindre borgerliga partierna går kräftgång i opinionen är det inte konstigt att valsegern för många upplevs som bitterljuv. Alliansens framgångsrecept får en alltmer besk eftersmak som riskerar att skapa motvilja mot hela konceptet.
Det talas om Moderaternas kannibalisering på de andra allianspartierna och det är klart att detta inte är helt oproblematiskt. Därom råder få tvivel. Meningarna går dock isär när syndabocken för att utbudet på Alliansmatbordet minskar ska hittas. Många, inte bara i mitt eget parti, har ägnat mycket tid åt att förklara dåliga valresultat med att det går så bra för Moderaterna och att det största regeringspartiet borde tänka på att inte ta så mycket plats. Det är ett resonemang som är ohållbart. Det kan aldrig vara Moderaterna uppgift att bli sämre. Det måste vara Kristdemokraternas och de andra mindre partiernas uppgift att bli bättre.
Det kan tyckas ligga i Moderaternas intresse att hålla ihop Alliansen och se till att alla överlever riksdagsspärren. Visst kan man resonera så utifrån perspektivet att Moderaterna vill säkra makten genom ett solitt samarbete. Men visst vore det väl enklare för Reinfeldt att ha alla borgerliga väljare i samma hage?
Om vi inte visar varför vi förtjänar väljarnas röster kommer alliansen att bli Kristdemokraternas grav. För att undvika det måste vi börja visa prov på lite kristdemokratisk ”jävlar anamma” genom att opinionsbilda för våra idéer, visa på regeringsduglighet och tydliggöra den säljande skillnaden mellan oss och de andra i alliansen.
Alliansen som den ser ut i dag har varit bra för regeringsstabiliteten men den har inte gett väljarna optimala förutsättningar för att ta ställning mellan de olika partierna i alliansen. Det är till exempel ohållbart att alla budgetförhandlingar i framtiden hålls innanför stängda dörrar. Vi måste bilda opinion för våra idéer innan förhandlingar sker genom att berätta för väljarna vilka som är våra prioriterade områden. Då kan både väljare och valarbetare se vilka partier som är ”upphovsmän” till de olika delarna av alliansbudgeten.
Kristdemokratin är relevant inte bara för att bemöta de sociala frågorna. De sociala frågorna ligger Kristdemokraterna ytterst varmt om hjärtat men vi kan, bildligt uttryckt, både erbjuda omsorgen på vårdboendet och driften av boendets verksamhet. Enda sättet som allmänheten kommer att veta detta är om vi har företrädare som driver och utvecklar partiets linje och inte alliansens linje även i försvarsfrågan, utrikespolitiken och de monetära frågorna. Det ger tyngd till andra mer frontade profilfrågor som familje- och äldrepolitiken.
Slutligen och viktigast av allt. Jag är kristdemokrat därför att jag anser att det är det parti som bäst klarar av att kombinera vikten av den enskilda människans frihet med hennes ansvar för sina egna handlingar och sina medmänniskor. Här anser jag inte att de andra allianspartierna håller måttet. Det måste man få säga även i en allians och KD måste bli av med snällismen. Solidaritet är inte samma sak som självförnekelse.
Jag tror att vi behöver odla det unika med Kristdemokraterna. Att vi ser att det även måste sättas gränser för politiken. Att vi anser att män och kvinnor är likvärdigt kompetenta och smarta nog att själva fatta beslut om livspartner, barnomsorg och karriär. Att vi värnar de små gemenskaperna – det som finns mellan Borgs statskassa och hans egen plånbok - familj, vänner, föreningar, församlingar och latteklubbar. Att frihet följer med ansvar. Att allt inte är relativt utan att ibland det finns ett rätt och ett fel och när ett brott begås så måste också ett straff till. Att det inte finns någon perfekt människa eller något perfekt samhälle och att det därför måste finnas möjlighet att lära sig av sina misstag, få upprättelse och en andra chans. Att det är David och inte Goliat som ska stöttas om än inte styras. Att alla människor är lika mycket värda. Att precis som makten utgår från folket så ska också beslut fattas på lägsta effektiva nivå.
Sverige kommer att behöva något djupare än arbetslinjen de kommande åren och jag tror att kristdemokratin kan erbjuda den dimension som i dag saknas. Nu är det dags att vi slutar vänta på att andra ska göra sämre ifrån sig och istället visar ledarskap, vässar vår kommunikation och våra förslag samt tydliggör varför Kristdemokraterna är partiet för framtiden.
Ebba Busch