En ny S-ledare måste brinna för sina åsikter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-07
Ulrica Schenströms tumregler för lyckad förnyelse
Efter två svidande valförluster kanske Socialdemokraternas arbete med sin idéutveckling kommer i gång på allvar. Vissa röster i partiets eftervalsdebatt innehåller delar som är rätt. S – som länge varit det maktbärande partiet och sällan sett sig behöva leda en idéutveckling – verkar dock ha satt större tilltro till att regeringen ska göra bort sig och förlora valet än till att det egna partiet ska kunna vinna. Det är en strategi som de borgerliga partierna satte sitt hopp till under årtionden med välkänt resultat.
Det finns ett antal tumregler för en lyckad idéutveckling och förnyelse.
Först kommer den jobbiga processen att ta fram en korrekt bild av det egna partiet och jämföra den med självbilden. Kort sagt: Är den bild man själv ser i spegeln densamma som väljarna ser? De brister som man sedan finner måste lösas för att partiet ska bli trovärdigt.
Det andra är att tänka igenom vad syftet med partiet ska vara i den tid vi nu lever i, och framöver. Vilket är uppdraget?
En samhällsanalys som både de egna väljarna och de man hoppas kunna vinna känner igen sig i är grunden. Utan den spelar taktik, pengar, PR och annat mycket liten roll. Därtill måste vägen till den nya politiken stakas ut för att man inte ska fastna i interna maktkamper mellan vänster och höger eller motverkas av de negativa uppfattningar och fördomar väljare har om partiet. Full kraft bör i stället läggas på att söka lösningar på de problem som är vår tids stora frågor.
En ogenomtänkt och forcerad förnyelse kan däremot skada partiet. Om ledande företrädare med ansvar för politiken som förlorade valet plötsligt kommer på att den var fel, eller påstår sig ha vetat det hela tiden, sänker det förtroendet. Likaså kan man inte byta till en vinnande politik utan att först ha identifierat vilka de stora samhällsproblemen är och hur partiet ska förändras för att få förtroendet att lösa dem.
I sökandet efter en ny partiledare kan man inte bara leta efter någon som kan vara statsminister från första dagen på jobbet. Sök i stället en person som brinner för sina åsikter – en som vill förändra och förbättra för människor. Då kan en person som verkligen vill bära människors förtroende och lösa samhällsproblem ta uppdraget och inte bara någon som vill få eller kan få makten.
Här är Socialdemokraternas självbild mest skev – många inom S inser inte i vilket läge partiet är. Man är så van vid att en S-statsminister tar över efter en ny S-statsminister. De kanske inte vill inse att den svenska politiska kartan helt ritats om de senaste åren.
Socialdemokraterna måste därför, en gång för alla, lära sig att vara i opposition. Det innebär att bygga en organisation som klarar sig utan regeringskansliets politiska tjänstemän och experter. Ledningen måste lära sig och vänja sig vid att klara politiken själva. Regeringsduglighet är något för regeringen att utöva, men oppositionen måste visa sig redo att ta över efter ett val. Men framför allt – vad vill de åstadkomma för människor?
När det nya teamet är på plats och har en ny vision måste den sedan översättas i en realistisk reformagenda med skarpa förslag som kan genomföras direkt vid ett maktskifte.
De periodvis höga siffrorna för de rödgröna, 2006-2010, berodde på att väljarna då trodde att oppositionen kunde göra ett bättre jobb. När de rödgröna fastställde politiken såg inte väljarna oppositionen som ett alternativ längre. Slutsatsen av det måste S dra själva och de slutsatserna kommer att bli en avgörande faktor inför valet 2014.
Socialdemokraternas stora misstag från valet 2002 och fram till 2010 var dessutom att man inte tog Moderaternas och Alliansens förnyelse på allvar. Detta samtidigt som en majoritet av väljarna gjorde just det. När alternativen ställdes mot varandra 2006 och 2010 stod ett oreformerat S mot en allians som kastat de orealistiska delarna av sin politik över bord.
De PR-nissar hos S som trodde att detta skulle gå att övervinnas genom att kopiera alliansens tågresor, möten och begrepp i valrörelsen tänkte inte bara fel. De banade vägen för valförlusten.
2011 kommer att bli ett mycket spännande år. Socialdemokraterna har nu en chans att börja om från början: med en ny samhällsanalys, ett nytt lag och en ny politik. Om de har förmågan, självbilden och kraften återstår att se. Resan från nederlag till valseger är möjlig. Det visade Moderaterna så sent som 2006.
Ulrica Schenström