(S)luta klaga – se framåt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-06
Tidigare utrikesministern Jan Eliasson om partiets framtid: Se omvärlden som en möjlighet – inte ett hot
Socialdemokratin måste hämta energi och kraft från sina rötter, göra en realistisk framtidsanalys och lägga en kurs framåt som skapar förtroende hos svenska folket, anser tidigare utrikesministern Jan Eliasson (S).
Det har varit en svår tid för socialdemokrater. Omprövningen av politiken har sedan valet i höstas gränsat till självplågeri. Ledarskapsskiftet i mars nästa år har lett till positionering och en överdriven indelning i vänster/högerfalanger.
Samtidigt växer svensk tillväxt och export. Sverige uppfattas av många som en sedan länge välskött oas i världsekonomin. Den moderatledda regeringen lutar sig tillbaka och frammanar en bild av regeringsfähighet och förträfflighet. Reinfeldts strategi tycks lyckosam - att inte utmana det svenska samhällsbygge som skett i socialdemokratisk regi och samförståndsanda. Man kallar sig det enda arbetarpartiet och tar ohejdat över socialdemokratins honnörsord.
I denna situation kan socialdemokraters självkänsla lätt svikta. S-profilen har suddats ut av rödgröna kompromisser och av den nervösa köpslagan om röster som tog fart under valrörelsen.
Nu är det dags för socialdemokratin att lämna krisdebatten och klagosången bakom sig, samla sig kring grundläggande värderingar och lägga kursen framåt för Sverige. Och då är det viktigt att inse att Sverige är en del av världen men också att världen finns i Sverige.
I debatten målas ofta upp en motsättning mellan en politik för tillväxt och en politik för solidaritet. Detta är en falsk motsättning, som bara stärker polariseringen i vårt samhälle. Tage Erlander sade en gång att varje samhälle skall bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Denna grundtes för socialdemokratin är i själva verket en förutsättning för sammanhållning och förtroende i en nation. Ekonomisk rättvisa, jämlikhet och en väl fungerande offentlig sektor säkrar tillväxt och ekonomisk effektivitet, vilket visats i flera studier på senare tid. I mitt internationella arbete har jag sett resultatet av motsatserna: djupa orättvisor, ojämlikhet mellan kvinnor och män, korruption och svag infrastruktur. En värld med stora klyftor är en farlig värld.
Socialdemokratin bör nu samla sig kring en politik för tillväxt och hållbar utveckling – parallellt med en politik som värnar om dem som far illa och som ger dem chansen till ett bättre liv. Socialdemokratin bör satsa på en framtidsinriktad politik med betoning på forskning och utbildning, miljösäker tillväxt, en gedigen infrastruktur och en effektiv offentlig sektor. Men lika viktigt är att bevara solidaritetsperspektivet, att sätta människan i centrum och att aldrig slira på alla människors lika värde.
Vi måste se verkligheten i vitögat och göra något åt den: de försummade barnen, de misshandlade kvinnorna, de glömda gamlingarna, de rädda flyktingarna, de kroniskt sjuka, liksom ungdomarna och de nya svenskarna i långvarig arbetslöshet. Vi måste ge alla dessa grupper hopp och en grundad känsla av hemhörighet i Sverige. Denna genuina medkänsla var drivkraften för den socialdemokrati som gjorde Sverige till en stark och konkurrenskraftig välfärdsstat.
Under valkampanjen saknade jag den internationella dimensionen, världen utanför Sverige. Att en valrörelse bedrivs utan att vi talar om världen utanför våra gränser är att inte inse vilken tid vi lever i, hur ömsesidigt beroende vi är av varandra. Var fanns diskussionen om EU och Europa, om världsfattigdomen och FN:s millenniemål, om klimat- och miljöhoten och om den internationella organiserade brottsligheten? Ödesfrågorna kring migration kom upp - men då från ett kusligt främlingsfientligt perspektiv, som inte heller tydligt bemöttes från politiskt håll.
Internationell medvetenhet och solidaritet är klassiska socialdemokratiska kännetecken. "Internationalism måste vara vår bästa gren" sade mig en gång Olof Palme på en medlarresa under Iran/Irak-kriget. Socialdemokratin måste stärka det internationella elementet i sin politik, värna om solidariteten med de fattiga i världen och arbeta för reformer inom FN och EU. På samma sätt måste vi här hemma främja språkutbildning och kunskap om omvärlden, inte minst genom att ta emot utländska studenter och öppna mer för svenska ungdomar att arbeta och studera utomlands. Vi måste också säkra att Sverige är väl representerat i omvärlden.
Om vi inte tar krafttag för en internationalisering i Sverige riskerar vi att omvärlden av många svenskar blir betraktad som ett hot - inte som en möjlighet. Detta kan leda till förstärkt främlingsfientlighet och en indelning av människor i "vi och dom", som i sin tur underminerar grundvärderingen allas lika värde.
Socialdemokratin måste hämta energi och kraft från sina rötter, göra en realistisk framtidsanalys och lägga en kurs framåt som skapar förtroende hos svenska folket. Socialdemokratins väljarunderlag är de många människor i Sverige som vill se en politik som skapar jobb och hållbar tillväxt men som också värnar om de svaga och utsatta i samhället - och som också är öppen för världen utanför våra gränser.
Jan Eliasson