Banden med LO sänker S
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-05
S-debattören: S nära relationer med facket bidrar till att partiet uppfattas som omodernt
Socialdemokraternas valberedning med Berit Andnor i spetsen får en oerhört viktig roll i partiets förnyelsearbete. Valet av ny partiledare blir en möjlighet för Socialdemokraterna att påbörja en modernisering av sin mossiga partiorganisation och göra upp med den bunkermentalitet som aldrig helt har städats ut. Därför är det viktigt att Berit Andnor vid sidan av personfrågor också vågar öppna upp valprocessens slutna rum. De personer som vill eller kan tänka sig att bli partiledare bör förmås att träda fram och valet av partiledare bör ske i ljuset av en öppen debatt om partiets framtida politik.
Har Berit Andnor och hennes valberedning mod och kraft att driva processen i en sådan riktning? Vi hoppas det, även om valberedningens sammansättning kan inge farhågor.
Samtliga är eller har varit heltidspolitiker och ingen är under 30 år. Valberedningen avspeglar den rådande maktbalansen i partiet, och därför finns det också en risk att dess förslag blir utslätade och alltför kompromissbetonade.
Valberedningen bör även diskutera formerna för ledarskapet. Är det dags att pröva ett delat ledarskap, med en person i riksdagen och en med sin plattform utanför riksdagen? En sådan modell gör det lättare att kombinera erfarenhet med förnyelse, utåtriktad kommunikation med internt partiarbete. Trycket lättar på ledarskapet och kompetensen breddas.
Ett tudelat partiledarskap är bara en bit i det större pussel som handlar om att modernisera partiapparaten. Partiet bör bli mer nätverksbaserat för att kunna bejaka det politiska engagemanget hos alla de människor som vill göra en insats för de värden som arbetarrörelsen brinner för, men inte vill bli medlem av ett politiskt parti. Här bör partiets sidoorganisationer, som till exempel S-kvinnor och Broderskapsrörelsen, ha en viktig roll att spela.
Socialdemokraternas nära relationer med LO bidrar också till att partiet uppfattas som omodernt. Visst finns det fördelar med starka band mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar. Socialdemokraterna kunde till exempel under 1990-talet genomföra besvärliga politiska åtgärder i samband med saneringen av den ekonomiska politiken. LO stöttar partiet ekonomiskt och det fackliga samarbetet underlättar för Socialdemokraterna att vara en levande politisk kraft på arbetsplatserna.
Men samarbetet med LO innebär också flera nackdelar. Yrkesgrupper utanför LO kan skrämmas bort. LO organiserar i dag bara en minoritet av de yrkesarbetande och en allt mindre andel av de LO-anställda röstar på Socialdemokraterna, i höstens val endast 51 procent enligt VALU.
Även LO har anledning att vara bekymrad. I takt med att de LO-anställdas stöd för Socialdemokraterna minskar så undermineras legitimiteten i LO:s omfattande stöd till partiet. Om Socialdemokraterna inte lyckas återta sin ställning som den ledande kraften i svensk politik så blir partiet dessutom en mindre intressant samarbetspartner för LO. Tiden är mogen för en förutsättningslös diskussion om hur det framtida samarbetet mellan Socialdemokraterna och LO bör utformas.
Socialdemokratins viktigaste politiska uppgift är att formulera en lösning på hur vi raderar ut de nya klassgränserna. Mellan de som har jobb och de som är utan. Mellan de som bor i områden med över 50 procent arbetslöshet och de med nästan ingen arbetslöshet alls. Mellan skolor som ger nästan alla barn möjligheter att gå vidare till högre utbildning och de där hälften av eleverna inte får behörighet till vidare studier. Att trovärdigt, långsiktigt och kunskapsbaserat ta sig an de strukturella orättvisorna är inte bara ekonomiskt, socialt och demokratiskt nödvändigt, utan ger också Socialdemokraterna möjlighet att skapa en modern politik för storstäderna.
Vi lever i dag i ett samhälle där kunskap blir en allt viktigare maktresurs. Statsvetaren Henrik Oscarsson menar att 2000-talets nya sociala hierarkier i huvudsak kommer att byggas kring individers olika kognitiva förmågor och färdigheter. I dag har Socialdemokraterna en utomordentligt svag position bland de välutbildade och ingen politik för att hantera de nya skiljelinjer som växer fram i informationssamhällets spår. Som Lena Sommestad formulerar det på sin blogg: Kvar har blivit ett parti av politiker som producerar förslag, men utan att grunda dessa förslag i en egen samhällsanalys. Resultatet blir osammanhängande och ointressant.
Om socialdemokratin ska lyckas göra lika starka avtryck i samhällslivet under 2000-talet som under 1900-talet måste partiet bejaka det nya, individualiserade informationssamhället och anpassa sin organisation därefter. Annars riskerar de viktiga gemenskapsvärden om frihet, jämlikhet och solidaritet som partiet vill värna att gå förlorade.
Ulf Bjereld
Björn Fries