Vänster? Höger Nej, framåt!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-20

Anna Johansson: Vi måste våga bilda opinion, inte bara nöja oss med att följa den

I eftervalsdiskussionerna inom och utom det socialdemokratiska partiet kan skönjas två huvudsakliga linjer. Den ena går ut på att partiet för att vinna val i framtiden måste gå medelklassen till mötes, den andra på att vi måste hålla fast vid, eller gå tillbaka till, vad som uppfattas som traditionell socialdemokrati. ??

Vill man spetsa till det kan man hävda att med dessa ytterlighetsanalyser ställs vi inför valet att antingen göra en framgångsrik triangulering på de nya moderaterna och vinna val igen, men samtidigt avstå från att förändra samhället i mer jämlik riktning. Eller stoiskt stå upp för de svagaste, utan någon idé om hur samhället i övrigt ska utvecklas, i en position där vi aldrig får majoritetens förtroende. ??

Inget av alternativen duger för ett parti som byggt sina framgångar på en kombination av pragmatism och ideal, som förmått få breda medborgargruppers intressen att sammanfalla i reformer som har ökat både jämlikheten och den individuella friheten. Utmaningen är att åter bli ett parti som kan se verkligheten som den är, identifiera vad många människor uppfattar som samhällsproblem som bör lösas, och har kreativitet och kunskap nog för att presentera politiska förslag som kan möta dessa.

Jag tror att socialdemokratins svårigheter, såväl här hemma som i resten av Europa, handlar om en bristande förmåga både att beskriva verkligheten på ett sätt som majoriteten av befolkningen känner igen sig i och att erbjuda politiska lösningar för att lösa de samhällsproblem som människor ser.

Båda dessa svårigheter har delvis sin grund i ett dåligt självförtroende och en kapitulation inför att det för närvarande är borgerligheten som har problemformuleringsinitiativet. Det hänger naturligtvis samman – ett parti som inte fullt ut gör rätt analys av problemen hittar inte heller rätt lösningar och får därmed också en ständigt sämre tilltro till sin egen politiska förmåga. ??

I sammanhanget är det intressant att notera den paradox som innebär att samtidigt som vi ägnar alltmer kraft åt att mäta opinionen så tappar vi fingertoppskänslan. Tidigare kände vi hur snacket gick, i dag anlitar vi opinionsinstitut. Där vi tidigare var med och bildade opinion gör vi nu vårt bästa för att försöka följa den. Det finns de som förväntar sig att socialdemokratisk förnyelse alltid är liktydigt med ett kliv högerut. Men det är varken Sverige eller socialdemokratin betjänta av. Vad vi behöver är en egen, stark identitet, problemformulering och dagordning. Inte heller borgerligheten har en hållbar analys av verkligheten eller politiska verktyg för att möta framtidens utmaningar.

Skärskådar man den borgerliga politikens konsekvenser för Sveriges möjligheter att konkurrera på en global marknad och samtidigt kunna erbjuda alla sina invånare möjligheter att skapa goda liv, så är det tunt. En utbildningspolitik som sänker kunskapskraven för dem som har svårt att klara dem, i stället för att sätta till resurser och utveckling av undervisningsmetoder för att alla ska kunna komma med, bidrar inte till ökad konkurrenskraft. En skattepolitik som låser in människor i lågproduktiva branscher med liten utvecklingspotential löser inte den nära framtidens behov av att bättre hushålla med arbetskraften för att klara befolkningsutvecklingens utmaningar. Att öppna för en utbyggnad av omoderna energislag är inte att spänna drivkrafterna för att vara i framkant av energiomställningen. Överföringen av risker från det stora kollektivet till den enskilda individen främjar inte kreativitet och förändringsvilja i denna globaliserade tid.

Accepterandet av större kvalitetsskillnader i välfärdstjänsterna svarar inte mot vår grundläggande idé om alla människors lika värde och rätt. ?Därför behövs socialdemokraterna också på 2000-talet. Även om vi just nu är lite stukade så bär fortfarande idén om att ett mer jämlikt samhälle är ett bättre samhälle. Människor lever bättre liv i ett Sverige där vi håller ihop och känner tillit till varandra. Där blir också den individuella friheten större, samtidigt som vi får bättre förutsättningar att framgångsrikt svara mot tidens utmaningar. Övertygelsen att politik är att vilja – och kunna – ta ansvar och makten över samhällsutvecklingen är inte omodern. Kort sagt: det är inte våra grundläggande idéer och ambitioner vi behöver göra upp med. Men vi har en del att göra för att uppgradera den politik som vi omsätter dessa i för att den ska svara mot utmaningarna i dagens och morgondagens samhälle.

Anna Johansson