Dags att kräva ”Lex Arkelsten”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-28

Pr-cheferna: Riksdagsledamöterna borde vara skyldiga att redovisa sina sidouppdrag på riksdagens webb

”Mycket löjligt” är statsrådet Carl Bildts syn på kritiken mot att Sofia Arkelsten har kombinerat sitt jobb som riksdagsledamot med att sitta i styrelsen för börsnoterade Sweco. Samtidigt bedyrar statsminister Reinfeldt att Arkelsten lovat att lämna sin styrelsepost. Förhoppningsvis utmynnar debatten i ett ”Lex Arkelsten”, med krav på större öppenhet kring politikernas sidouppdrag.

Trots att Carl Bildt inte ens spelar en biroll i ”Arkelstenaffären”, så är han intressant som referensobjekt. Bildt har lyckats med konststycket att komma helskinnad ur en uppblossande kritikstorm mot sitt styrelseengagemang i Lundin Oil, ett bolag som bland annat utretts för folkrättsbrott för just den tid då Bildt ingick i styrelsen. En viss sorts män utsöndrar något som maskerar bloddoften och får mediedrevet att tappa vittringen.

Men medan Bildt tycker att uppmärksamheten kring Arkelstens styrelseuppdrag är ”löjlig”, så har statsminister Fredrik Reinfeldt intressant nog en helt annan syn på saken. Han säger att han fick löften om att Arkelsten omgående skulle lämna sin plats i Swecos styrelse när hon tillträdde som partisekreterare.

Reinfeldt anser alltså att denna rågång mellan politiskt uppdrag och engagemang i näringslivet blir angelägen först nu. Arkelsten har under den gångna mandatperioden varit Moderaternas miljöpolitiska talesman i riksdagen, vilket naturligtvis placerade henne i beslutsfattandets centrum redan då – ändå blir styrelseuppdraget i Sweco olämpligt först nu.

Orsaken är enkel. Reinfeldt vet vid det här laget det mesta om plågsamma skandaler kring partiets företrädare. När den mytomspunne Per Schlingmann kliver åt sidan faller strålkastarljuset på efterträdaren, så det gäller att städa garderoben. Arkelstens styrelseengagemang blev alltså plötsligt olämpligt av det enkla skälet att det nu skulle komma att granskas.

Riksdagspolitikernas integritet är viktigare än så. Riksdagsledamöter ska naturligtvis ha kontakt med omvärlden och lyssna noga på de företrädare för näringsliv och organisationer som säger sig ha lösningar på de samhällsproblem som behöver lösas. Men de måste avstå från att göra sig beroende av enskilda intressen under den tid då de är anställda för att representera sina väljare.

Att som Sofia Arkelsten kombinera arbetet som riksdagsledamot med ett styrelseuppdrag för ett internationellt teknikkonsultföretag med miljardomsättning och starka intressen av att påverka politiken på en mängd områden, borde vara uteslutet – men är tillåtet.

Det behövs en självrannsakan bland de politiska partierna. I Sverige har vi en i internationell jämförelse oreglerad lobbyism som kan pågå i det fördolda. Partierna kan ta emot gåvor och donationer utan krav på redovisning, vilket omgående bör ändras.

Som verksamma i pr- och lobbybranschen anser vi att pr-byråer alltid ska redovisa sina lobbyinguppdrag, för att möjliggöra insyn och medial granskning av den professionella lobbyverksamheten.

Riksdagsledamöterna och regeringens tjänstemän bör, som en första sanerande åtgärd, göra motsvarande redovisning av alla sina pågående eller vilande sidouppdrag på riksdagens webbplats. Eftersom det knappast blir något ”Lex Bildt” får vi sikta på ett ”Lex Arkelsten”.

Olle Schubert
Karin Jihde
Pr-byrån Schubert & Jihde