Därför lämnar jag Centerpartiet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-07-07
Solveig Ternström: Helomvändningen om kärnkraften är ett svek
Jag har lagt brevet på postlådan. Det känns nästan ingenting. Skilsmässan är ett faktum. Den har pågått i ett och ett halvt år. Det är dött. Alldeles dött.
Jag bläddrar i min dagbok – 4 februari 2009 – den ödesdigra kvällen då Olofsson och Carlgren körde över riksdagsgruppen med den så kallade historiska energiuppgörelsen.
Under den sömnlösa natten skrev jag:
”Jag känner mig smutsig, smutsig – ända in i själen efter denna förfärliga kväll.
Allt flyter upp till ytan igen. Allt det som hände på 70-talet.
Hela motståndsrörelsen – då vi försökte streta emot denna väldiga maktlystnad – herraväldet och förstörelsen av jorden och allt levande.
Men ändå försökte vi med vårt lilla skröpliga människovärde göra motstånd.
Jag minns det där dygnet i mitten av 70-talet – vi var några stycken teatermänniskor från Dramaten som hade åkt till Oskarshamns kärnkraftverk för att träffa kärnkraftens representanter. Vattenfall, Industriförbundet och ingenjörerna som arbetade på kraftverket.
Senare på kvällen efter visningen hade vi en hetsig diskussion om jämförande riskanalyser. Vi frågade, hur många skulle dö i en svår reaktorolycka och om det fanns någon modell eller beskrivning av ett realistiskt haveri?
–Jo, det skulle nog finnas nånstans, sa säkerhetschefen men kunde inte minnas var…
Men nu vet vi. Det var före Harrisburg och före Tjernobyl.
Jag minns också ångesten jag hade – skulle jag verkligen åka dit till Oskarshamn. Jag hade ju ett barn i magen.
Hur riskabelt var det? Jag minns att jag ringde Eva Sehlin, forskare i kärnfysik och frågade om de radioaktiva riskerna. Stanna utanför grindarna, sa hon, gå inte för nära reaktorn.
Eva, numera min partivän och bästis i riksdagen. Vi har skrivit motioner tillsammans och vi har samma ideologi som under 70-talet Hon är mycket orolig för kopplingen kärnkraft-kärnvapen och hon varnar hela tiden för att plutoniummängden i världen ökar dramatiskt och att det i dag finns material till många tusentals bomber i anslutning till världens reaktorförläggningsplatser, upparbetningssanläggningar och plutoniumfabriker. Hennes kunnande har hela tiden ignorerats av partiet.
Ikväll var hennes milda vackra ansikte mycket blekt.
Sven Bergström var också mycket blek och jag viskade till honom;
Jag har hamnat i fel parti!”
Det har gått ett och ett halvt år sen jag skrev detta. Mycket har hänt sen dess.
Motståndet mot kärnkraften har börjat. Folkkampanjen mot kärnkraft har vaknat till liv igen.
Greenpeace oroar och väcker de sovande. En ny liten rörelse har uppstått på nätet och mejlbombat riksdagsledamöterna. Den kallar sig ”17juni – vi bryr oss om varandra!”.
Och oppositionen har börjat blåsa på elden och den tar sig kraftigt ska jag säga. Läs riksdagens snabbprotokoll från debatten den 17 juni – ”Kärnkraften – förutsättningar för generationsskifte”. Det är en rafflande läsning. Och alliansen fick ordentligt med stryk.
Snart är det val och väljarna ska säga sitt.
Det fanns en undersökning för en tid sen – om det bara var männen som skulle välja mellan kärnkraft och inte kärnkraft – då skulle det bli kärnkraft. Om det bara var kvinnor som skulle välja – då skulle det inte bli kärnkraft. Intressant.
Kampen går vidare!
Solveig Ternström
Riksdagsledamot