”Stödet för Förbifarten är starkt”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-14
Miljöminister Andreas Carlgren om det omstridda vägprojektet
Regeringens besked om Förbifart Stockholm avslöjade åter den stora skiljelinjen i svensk miljöpolitik.
Alternativen blev tydliga: ska vi möta framtiden genom att tro på utvecklingen och den nya miljötekniken, eller genom att hindra utveckling?
Jag vill att Stockholm ska vara ett internationellt föredöme som modern, ekologisk storstadsregion.
Stockholm växer. Essingeleden byggdes för ett Stockholm med ungefär 1,5 miljoner invånare. När Förbifarten beräknas stå färdig är det för en trafikkapacitet för ytterligare en miljon invånare. Utmaningen är att klara både miljö ochväxande befolkning. Det krävs nya vägar för att hantera dagens trafikinfarkt. Men också nya spår.
Därför presenterade jag och regeringen ett samlat miljöalternativ för Stockholm med:
Storsatsning på järnväg, spårväg och bussar.
E4:a förbi staden, inte in genom staden. En väg som till fyra femtedelar går under mark, i tunnel.
En väg för framtidens miljövänliga bilar som drivs på el, biogas och andra miljöbränslen.
Nu genomförs den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan byggdes på 1950-talet. Alliansen tar ansvar för att lösa trafiksituationen i Stockholm. Citybanan kommer att fördubbla spårkapaciteten genom staden. Dessutom byggs spårväg i City och tvärspårväg dras till nya Slussen och förlängs till Solna och Kista. Saltsjöbanan moderniseras och Roslagsbanan får dubbelt spår. Det satsas på Mälarbanan, Nynäsbanan och Lidingöbanan.
Regionen kan emellertid inte klara sig med enbart spårbunden trafik. För mig handlar det inte, som för oppositionen, om antingen eller: utan om både spår och vägar.
En skiljelinje mellan mig som grön liberal och vänsterkartellen är att jag inte tror att lösningen på Stockholms trafikproblem är att göra det svårare att köra bil. Essingeleden tar idag emot dubbelt så mycket trafik som den är avsedd för. Med Förbifarten försvinner var femte bil från Essingeleden. Det betyder mycket för tillgänglighet och näringslivets transportbehov.
Alternativet till Förbifart Stockholm är att ytterligare öka trafiken på bland annat Essingeleden, Klarastrandsleden och i andra centrala delar. Den tunga trafiken leds inte bort från centrum. Vi kan inte lösa klimatproblemen genom att skapa trafikinfarkt. Resultatet blir då att även de som mest behöver bilen måste ställa den. Inte heller det är en seger för miljön.
Det är inte vägarna som är miljöproblemet, utan bilar som körs på dåliga bränslen. Ny teknik och nya miljövänliga bränslen för att driva framtidens bilar behöver stimuleras. Det måste göras lättare både att ta sig förbi centrum och att köra nya bilar på nya bränslen. Sverige har under alliansregeringen inlett den omställningen. Vi ärvde Europas mest bränsleslukande bilarpark. Nu leder vi Europaligan för nyinköpta miljöbilar. Mot detta ställs ett krampaktigt kvarhållande vid gamla lösningar.
Frågan är vilken utveckling Stockholmarna önskar sig? Novus Opinion har efter beskedet om Förbifarten ställt frågor till en webbpanel på 1000 personer. Resultatet visar att en stor majoritet av stockholmarna står bakom förbifarten. Sju av tio stockholmare är för bygget av förbifart Stockholm. Enbart en av tio motsätter sig vägen.
Stockholmarna har tröttnat på en igenkorkad Essingeled. Hälften tror att miljöproblemen minskar med förbifarten. Tre av fyra inser att framkomligheten i stockholmstrafiken ökar med Förbifart Stockholm. Även kollektivtrafiksresenärerna inser vikten av att koppla ihop norr och söder i regionen. Två av tre som åker kollektivt stöder den nya motorvägen. Stödet för förbifarten gäller i alla åldrar och för såväl män som kvinnor. Nio av tio borgerliga väljare är för Förbifart Stockholm. Inte ens bland sina egna har oppositionen stöd. Enbart en av fem av vänsterkartellens partisympatisörer motsätter sig att förbifarten byggs. Nu finns dock inget samlat alternativ, hittills är oppositionen bara överens om att försöka komma överens.
För mig handlar Förbifart Stockholm om ett ledarskap för en grön liberal utveckling, ett ledarskap för en miljöomställning i en ekonomi som växer. Det är jag beredd att ta ansvar för i det fortsatta regeringsarbetet. Därför har jag också beslutat att kandidera till Riksdagen för Stockholms stad vid valet 2010. Sverige behöver fortsätta och fullfölja den väg vi slagit in på.
Skiljelinjen går mellan framtidstro eller rädsla. Utvecklingsoptimist på miljöns villkor eller stopp och förbud. Jag står för framtidstro och utvecklingsoptimism - även när det gäller Förbifart Stockholm. Jag tycks dela den optimismen med Stockholmarna.
Centerpartiet har i alliansregeringen inlett miljöomställningen med bl.a. satsningar på forskning och utveckling för framtidens lösningar, för nya jobb och stärkt näringsliv. Med satsningar på styrmedel som gynnar det som är bra för miljön, och motar bort det som är dåligt. Sverige ska vara ledande internationellt och jag har ambitionen att Stockholm ska vara ledande i Sverige. Det är genom att klara både ekonomisk utveckling och miljö som vi kan axla det ledarskapet och vara pådrivande inom EU och globalt.
Andreas Carlgren