Låt oss tala om hur vi tar emot flyktingar – inte om
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-12-12 | Publicerad 2014-12-11
Jurist: Att söka asyl är en mänsklig rättighet
Att söka asyl är en mänsklig rättighet. För varje asylsökande medmänniska som dyker upp vid våra gränser är vi skyldiga att ordna ett rättssäkert ansökningsförfarande. Det spelar ingen roll om den sökande har id-handling, vilket land hon kommer ifrån eller hur hon har rest hit: finns skyddsskäl ska vi skydda henne, om inte hemlandet kan. Vi kan alltså inte styra över andelen beviljade uppehållstillstånd.
I många fall kan vi inte heller påverka människors benägenhet att komma hit, till exempel genom att försvåra familjeåterförening. Den asylsökande väljer inte alltid till vilket land hon ska åka, utan är utelämnad till människosmugglares händer. När asylansökan väl är gjord i Sverige är hon på grund av Dublinförordningen förhindrad att på nytt söka asyl någon annanstans. Därefter är det omöjligt att förhindra hennes anhöriga från att vilja att söka sig hit.
Under förra helgen ville DN från ledarplats minska flyktinginvandringen något, medan SvD:s chefredaktör slog fast att SD närapå tillskansat sig ett monopol på att prata om migration eftersom övriga tiger. Expressens Anna Dahlberg påstod i en ledare att migrationsfrågan är i akut behov av reformering.
Debatten leder oss att tro att migration är en brännhet fråga och att vi enkelt kan påverka hur många asylsökande som lyckas ta sig hit och därefter påverka andelen beviljade tillstånd. Det är vilseledande och spekulativt. Dessutom är det moraliskt förkastligt.
Vi har nyss firat minnet av den tyska murens fall till det avlägsna ljudet av drunknande människor i Medelhavet som inte lyckats forcera vår europeiska mur. Trots att vi erkänner varje flyktings rätt till asyl såsom en mänsklig rättighet tvingar vi flyktingarna till en farlig och osäker flykt för att kunna söka det.
Det är en historisk skam i blivande, och det sker med vår vetskap.
Eftersom det är fler som flyr lyckas fler ta sig till Sverige. Således behöver Migrationsverket mer pengar. Istället för att diskutera hur vi ska hantera ett utökat mottagande på bästa sätt har vi börjat diskutera hur vi kan undvika det.
Finns det ett folkligt stöd för en sådan diskussion? Nej.
SOM-institutets årliga mätningar har visat sedan 1990 att andelen svenskar som vill ta emot färre flyktingar minskar stadigt. Alliansen ska enligt sitt valmanifest ”säkerställa att staten tar sitt ekonomiska ansvar för det ökade flyktingmottagandet”. Den nya regeringen står fast vid den förra regeringens migrationspolitiska överenskommelse, som inte innebär någon inskränkning i asylrätten.
En förkrossande majoritet av väljarna har alltså inte röstat för en politik som innebär att försöka inskränka asylrätten eller minska flyktingmottagandet.
Så varför pratar vi om det? För att vi har låtit ett litet extremt parti med tusentals nätaktivister kapa debatten.
Det är hög tid att se bortom denna dimridå och istället föra en diskussion som har ett verkligt parlamentariskt och rättsligt stöd, och som har sin utgångspunkt i varje människas rätt till frihet och trygghet, utan reservationer.
Hög tid att föra en diskussion om möjligheten att bevilja visum för att kunna söka asyl, eller att låta människor söka asyl på svenska ambassader.
Hög tid att beakta möjligheten att åka till Medelhavet och faktiskt hämta människor i nöd.
Hög tid att prata om hur vi bäst ska bemöta medmänniskor på flykt, inte om vi ska göra det.
De problem som migration kan medföra handlar inte om migration utan om integration. Sociala åtgärder, bostadsbyggande, sysselsättning och stadsplanering. Politik.
Det finns ingen anledning att låta det kommande valet handla om något annat.
Viktor Banke
Biträdande jurist
Nichols & Co. Advokatbyrå